Konklaven som ska välja ny påve börjar i morgon onsdag och pågår tills en ny påve har utsetts. Inte oväntat spekuleras det både i katolska kretsar och på andra håll om vem konklaven kommer att välja. Blir det en som fortsätter den bortgångne Franciskus inslagna väg, en som intar en helt annan riktning, eller någon som följer mittfåran? Frågan som de församlade kardinalerna ställer till sig själva är, vilken sorts andlig ledare behöver den universella kyrkan och världen i denna omtumlande tid vi befinner oss i, och vem bland oss är mest lämpad att inta den positionen.
Närmare åttio procent av kardinalerna som kommer att samlas i konklaven har utnämnts av påven Franciskus. Många av dem har hittills varit näst intill okända utanför sin region och för varandra och har under generalförsamlingen, som föregått konklaven, förhoppningsvis lärt känna varandra närmare, vad de står för och vad de vill med kyrkan och världen. I stället för att spekulera kring ”personfrågan” är det dock mer fruktbart att resonera kring ”profilfrågan”: Vilken sorts ledare behöver kyrkan och världen idag, och vilken sorts person kan inta den rollen?
Den kommande påvens främsta uppdrag är att förkunna tron samt hjälpa de troende och människor av god vilja att omsätta läran till konkreta handlingar. Den katolska läran uttrycker att kyrkan är Kristi levande kropp på jorden, med det främsta uppdraget att förkunna evangeliets budskap om Kristus som världens frälsare och att Gud är kärlek. Människan är kallad till att samarbeta med Gud för att förverkliga Guds rike på jorden, ”såsom i himlen”, som förberedelse inför vårt kommande liv. Kyrkan lär att den frälsning Gud erbjuder genom Jesus Kristus är att människan vänder om från den väg som leder bort från Gud, varandra och skapelsen, och istället lever på jorden i enlighet med Guds vilja, på det sätt Kristus förmedlade genom sitt liv och sitt budskap.
Det går att rada upp ett antal ämnen som kan inkluderas i vad som menas med den felslagna vägen, och som kommande påve behöver förhålla sig till för att vägleda kyrkan och världen. Det gäller förstås trosfrågor och kyrkans inre struktur, men även det som händer i omvärlden. Om man skall försöka sig på att antyda en påveprofil och begränsar sig till ett fåtal egenskaper, behöver kyrkan en andlig ledare som hjälper världens makthavare att förfina sina etiska kompasser, som främjar ”enhet i mångfalden och mångfald i enheten”, som är fredens brobyggare, som värnar om de utsatta och som uppmärksammar skandalen med att miljontals människor världen över dagligen går hungriga medan andra lever i överflöd. Kyrkan behöver en påve som i vid bemärkelse fortsätter den synodala processen där de troende blir mer delaktiga i kyrkans liv och som också tar itu med skandalerna kring övergrepp och korruption inom kyrkan.
Samtidigt behöver världen en andlig ledare som tar sig an de enorma utmaningar mänskligheten står inför idag, varav de två främsta är freds- och klimatfrågan. Utan verklig fred på jorden och utan ett välfungerande globalt ekosystem kommer mänskligheten att få det ytterst svårt att på ett hållbart och värdigt sätt kunna fortsätta leva på jorden. Just nu pågår ett femtiotal väpnade konflikter och krig, med ett flertal länder som har kärnvapen inblandade. Den globala uppvärmningen med dess destruktiva verkande på klimatet, minskningen av biologisk mångfald samt ekocid (storskalig miljöförstöring) förvärrar ytterligare en redan utsatt jord.
Självklart är kardinalerna medvetna om allt detta. Lekfolket hoppas därför på och ber för att den helige Ande inspirerar kardinalerna att utse en påve som frimodigt tar sig an sitt uppdrag, så att kyrkan som Kristi kropp, och påven som Kristi ställföreträdare, förmår vägleda de troende och världen i den riktning som Gud anser är bäst för oss.
Charles Câmara
