Jean Baptiste Lully; Les Épopées, solister, körer; dir. Stéphane Fuget; Château de Versailles Spectacles (CVS 117)
Giovanni Battista Lulli var en liten florentinare, född 1632, som började som kökspojke och garçon de chambre hos en berömd adelsdam i Paris. Men han slutade som kungens dansmästare, hovkapellmästare och kompositör med monopol på det mesta som skrevs och framfördes för Ludvig XIV och hans hov.
Ett av hans främsta verk är ett Te Deum, en latinsk hymn som traditionellt tillskrivs Augustinus eller Ambrosius. Den används för särskilt högtidliga ändamål i både katolska och reformatoriska kyrkor – hos oss till exempel vid påveval, biskopsvigningar eller helgonförklaringar.
En högstämd text, som Lully tonsätter som en himlastormande majestätisk kantat för solister, körer och orkester. Året är 1677 och anledningen är dopet av hans äldste son, Louis, uppkallad efter hans majestät såklart. Kung och drottning är närvarande som vittnen, och det föranleder nog den extra kraftmätningen. Ett mästerverk – som blev hans död. Se hans biografi!
Lully blev formaskapande för fransk barock för närmare hundra år framåt. Både för kyrkomusik, opera och instrumentalmusiken. Kraft och energi i snabba satser, inåtvänd och drömsk meditation i långsamma var hans kännemärke, nästan som en föraning om romantiken.
Svängarna tas ut på en ny inspelning med fina solister, ensemblen Les Épopées och två körer i Versailles, plus de tjugofyra stråkar som traditionellt utgjorde den kungliga orkestern och dessutom blåsare av alla slag inklusive sju trumpetare och en ålderdomlig serpent.
Lullys Te Deum uppstår därmed i all sin musikaliska prakt, med makalösa orkesterklanger, mäktiga körer, eftertänksamma solosatser och däribland mustigt dansanta orkesterinslag som förhöjer stämningen. Bättre kan det knappast bli.
Kaj Engelhart
