Jer 33:14–16; 1 Thess 3:12 – 4:2; Luk 21:25–28, 34–36
Första söndagen i advent är början av kyrkans liturgiska år och med rätta talar läsningarna om Herrens ankomst.
Profeten Jeremia talar om Guds löfte om en framtid då Gud skulle sända sin Son som Israels och hela världens Frälsare, alltså Sonens människoblivande. I evangelietexten lär oss Herren Jesus Kristus om tecknen inför hans sista ankomst. Vi levar alltså mellan två ankomster.
Att Herren kommer ska inte göra oss som följer honom oroliga. Istället ska vi göra som Jesus säger: När allt detta börjar, så räta på er och lyft era huvuden, ty er befrielse närmar sig.
Under adventstiden är vi alla kallade att leva enligt vår värdighet som kristna. För att vara beredda inför Herrens sista ankomst måste vi tänka på två viktiga saker. För det första finns det andra Herrens ”ankomster” mellan de två stora. Herren kommer till oss när vi ber, när vi läser den heliga skrift, i sakramenten, speciellt i den heliga mässan. Herren kommer till oss också i de behövande, i de sjuka och fattiga. Det andra vi ska komma ihåg är att Herren kommer till oss när döden knackar på vår dörr.
Adventstiden är tid för omvändelse och för fördjupning av vår relation med Herren.
F. Damian O. Eze
