Martyriet är en ständig verklighet i kyrkans liv. Hur kan det vara annorlunda när Kristus själv har offrat sig på korset för oss alla och för världens frälsning? ”För deras skull helgar jag mig till ett offer, för att också de skall helgas genom sanningen” (Joh 17:19). Ordet martyr betyder vittne. Alla som är döpta är vittnen om Jesus och det kan för oss alla innebära att vi får offra våra liv för att vittna om honom. Många martyrer i kyrkans historia har fått ge sina liv för att vittna om Jesus i en svår tid. Det kan också hända i vår tid; vi hörde nyligen att en biskop i Nicaragua dömts till tjugosex år i fängelse, också ett slags martyrium. En annan biskop och martyr, helige Oscar Romero, dödades när han stod inför altaret i ett kapell i San Salvador. Som biskop får man vara beredd på att det kan uppstå en sådan situation att man får dela Jesu död genom att ge sitt liv i hans efterföljd.
För de flesta av oss, vare sig vi är biskopar eller inte, är det ett annat vittnesbörd om Jesus som vi får ge. Genom dopet är vi djupt förenade med Jesus och hela hans mysterium. Därför måste allt i vårt liv präglas av vår djupa kärleksförening med honom. I livets alla situationer är han med oss och vill ge oss den nåd och hjälp vi behöver för att leva ett liv i hans efterföljd. På så sätt kan vi i allt det som livet rymmer vara hans vittnen, som i ord och handling återspeglar Jesus. Därför är det så viktigt att vi verkligen försöker bli kvar i hans närvaro och låter oss älskas av honom, så att vi i vår tur kan ge honom hela vårt hjärtas kärlek. Då kan vi bli mer och mer förvandlade av hans heliggörande nåd och återspegla Jesus genom vad vi gör och säger. Då blir evangeliet levande i vårt liv och vi kan vittna om Jesus just där vi lever. Som lemmar i Kristi kyrka får vi alla delta i hennes uppdrag att göra Jesus och hans budskap levande just där vi lever. Det är en stor nåd att Jesus har detta förtroende för oss. ”Anden själv vittnar tillsammans med vår ande om att vi är Guds barn” (Rom 8:16).
Denna kallelse att vittna om Jesus är speciellt viktig för oss som katoliker i Sverige, där vi är få och det personliga vittnesbördet därför blir mycket viktigt. Överallt och alltid får vi leva i denna djupa kärleksförening med Jesus, som sedan inspirerar oss att sprida hans kärlek till varje människa vi möter, inte minst till de fattiga, de föraktade, till flyktingar och sjuka. Samtidigt kan vi också få möta motstånd, om vi försöker vara Jesus och hans kyrka trogna. Då måste vi be för dem som är våra motståndare och förföljare. Det är bara genom kärlek och godhet som vi skall bemöta dem som är emot oss. Det ska alltid vara det stora kännetecknet på oss som kristna, att vi älskar dem som är emot oss. Våra enda vapen är bön och kärleksgärningar.
Som nybliven biskop för snart tjugofem år sedan fick jag besöka ett stift i norra Spanien, Barbastro, där över åttio procent av prästerna dödades under inbördeskriget. Man visade mig då den väg som stadens biskop hade gått upp till torget där han sedan dödades efter att han blivit offentligt kastrerad. Medan han gick upp till torget skrek alla ut sitt hat mot honom, men han upprepade hela tiden: ”Jag förlåter er, mina barn”.
Det är aldrig lätt att älska sina motståndare och förföljare, men om vi verkligen tillhör Jesus får vi dela hans kärlek till dem som förföljer oss. ”Älska era fiender och be för dem som förföljer er” (Matt 5:44), säger Jesus. Det är det stora beviset på att vi är äkta kristna. Det är bara kärleken som kan besegra hat och motstånd. ”Kärleken upphör aldrig” (1 Kor 13:8). Det får vi aldrig glömma när det finns konflikter och vi möter motstånd. Det är då vårt vittnesbörd om Jesu kärlek behövs mer än någonsin.
Just nu ber vi speciellt för de länder i världen där kristna förföljs. Vi ber att de ska få styrka att vara Jesus och hans kyrka trogna, så att de kan vittna om hans kärlek. Vi ber också för deras förföljare, att de skall omvända sig liksom Paulus. Samtidigt ber vi för oss själva om nåden att bli trognare vittnen om Jesus där vi själva lever, vittnen för alla dem som inte känner honom i vårt land. Och vi ber om styrka i vår tro att vi håller fast vid Jesus i livet och i döden. Vi litar på Jesu löften: ”I världen får ni lida, men var inte oroliga, jag har besegrat världen” (Joh 16:33).
+Anders Arborelius OCD
