Påven Benedikt XVI 1927–2022 (Foto: Vatican News)Påven Benedikt XVI har avlidit i dag, den 31 december, meddelar Vatican News.
Benedikt XVI föddes som Joseph Ratzinger på påskafton den 16 april 1927 i Marktl am Inn i Tyskland. Hans far, som var polisbefäl, kom från en traditionell bayersk bondfamilj med begränsade ekonomiska resurser. Efter nazisternas makttillträde 1933 flyttade familjen till Traunstein, en liten stad vid gränsen till Österrike, då pappan ville ha så lite som möjligt att göra med regimen. Det var i denna miljö, som Benedikt själv beskrev som ”mozartiansk”, som han fick sin kristna, mänskliga och kulturella fostran.
Joseph Ratzinger växte upp i skuggan av nazisternas hårdföra regim. Han hade personliga minnen av att ha sett sin församlingspräst bli misshandlad av nazister före söndagsmässan, och var under hela sin uppväxt väl medveten om den starkt anti-katolska atmosfär som präglade det nazistiska Tyskland. Som så många andra unga pojkar i Tyskland togs han i slutet av Andra världskriget ut i krigstjänst, i hans fall i luftvärnet.
Teologisk rådgivare under Andra Vatikankonciliet
Åren 1946 till 1951 studerade han filosofi och teologi vid universitetet i München och vid högskolan i Freising. Tillsammans med sin äldre bror Georg prästvigdes han den 29 juni 1951 i Freisings katedral. Två år senare doktorerade han i teologi på avhandlingen ”The People and House of God in St Augustine’s doctrine of the Church”.
1957 anställdes han som universitetsprofessor och undervisade i dogmatik och grundläggande teologi vid den filosofiska och teologiska högskolan i Freiseing från 1959–1969; i Münster 1963–1966 och i Tübingen 1966 till 1969. Samma år tillträdde han professuren i dogmatik och dogmatikhistoria vid universitetet i Regensburg, där han så småningom även blev dekan och pro-rektor. Under Andra Vatikankonciliet, 1962–1965, närvarade han som teologisk rådgivare åt Kölns ärkebiskop kardinal Josef Frings.
Joseph Ratzingers viktiga och värdefulla erfarenhet att som präst och teologisk expert närvara vid Andra Vatikankonciliet fick en helt avgörande betydelse för hans liv. Han erfor denna erfarenhet som en bekräftelse på sin egen kallelse, som han själv definierat som ”teologisk”. Den snabba följden av många och detaljerade publikationer med djupa teologiska reflektioner ur olika perspektiv på kyrkan tog nu sin början och fortsatte ända till slutet av hans liv. Hans litterära produktion har för många katoliker blivit en central referenspunkt, i synnerhet för de som bedriver kvalificerade teologiska studier.
Prefekt för troskongregationen
Den 24 mars 1977 utnämnde påven Paulus VI Joseph Ratzinger till ärkebiskop av München och Freising. Han biskopsvigdes den 28 maj samma år, och var den förste stiftspräst på åttio år att bli biskop i detta stora bayerska stift. Som sitt biskopliga motto valde han: ”Medarbetare för Sanningen” (jämför 3 Joh 1:8).
Under konsistoriet den 27 juni 1977 utnämndes han till kardinal av Paulus VI. Den 25 november 1981 utnämndes han av påven Johannes Paulus II till prefekt för dåvarande troskongregationen. Han blev också ordförande för bibelkommissionen och för den internationella påvliga teologkommissionen. En av hans största insatser där var som ordförande i kommissionen för katolska kyrkans katekes under sex intensiva arbetsår, 1986–1992.
I egenskap av att vara kardinalskollegiets dekan ledde han kollegiets arbete under sedesvakansen efter påven Johannes Paulus II:s död 2005. Det var även Joseph Ratzinger som ledde Johannes Paulus II:s begravningsmässa och elva dagar senare valdes han till katolska kyrkans 265:e påve och tog namnet Benedikt XVI. Vid sin första generalaudiens som påve på Petersplatsen förklarade han varför han valt namnet Benedikt:
”För det första minns jag påven Benedikt XV, denne uttalade fredsprofet, som ledde kyrkan genom turbulenta krigsår. Jag vill följa i hans fotspår till tjänst för försoning och harmoni mellan folken. Till det kommer minnet av den helige Benedikt av Nursia, en av Europas skyddshelgon, vars liv minner om Europas kristna rötter. Jag ber honom att hjälpa oss hålla fast vid Kristus som det centrala i vårt kristna liv; må Kristus alltid äga första platsen i våra tankar och gärningar!”
Uppskattade utlandsresor
Sin första utlandsresa som påve gjorde han till Världsungdomsdagarna i Köln i augusti 2005. Han vann snabbt ungdomarnas hjärtan. Han gjorde även besök i Polen, där det fick stor symbolisk betydelse att en tysk påve besökte koncentrationslägret Auschwitz. Benedikt besökte även Turkiet, Brasilien, Spanien, Österrike, USA, Kamerun och många andra länder. Besöket i Israel i maj 2009 fick en särskilt stark symbolisk betydelse då det ägde rum i kölvattnet på den storm som skadade kyrkan under våren 2009 efter att Vatikanen hävt exkommunikationen av fyra biskopar i St. Pius X:s prästbrödraskap. Hävandet skedde bara dagar efter att en av biskoparna i ett svenskt TV-program förnekat Förintelsen och judiska företrädare världen över fördömde agerandet och ifrågasatte Vatikanens och påvens beslut. Genom sitt milda men tydliga agerande gjorde Benedikt snart klart att det är oacceptabelt för en katolik att vara anti-semit och att det inte går att ifrågasätta de historiska fakta som föreligger gällande Förintelsen.
Under sin tid som påve hann Benedikt publicera tre encyklikor: Deus caritas est (2005), Spe salvi (2007), och Caritas in veritate (2009).
Det väckte stora reaktioner när han i september 2006 vid ett besök i Regensburg höll ett tal som tolkades som en kritik av islam, vilket emellertid byggde på ett missförstånd. Han hade citerat ett medeltida uttalande om islam, med syfte att ta avstånd från det, vilket till hans stora sorg misstolkades. Precis som senare, när påven ifrågasattes i samband med hävandet av exkommunikationen av en biskop som förnekat Förintelsen, lyckades Benedikt XVI med sitt milda men samtidigt tydliga sätt vända stormen till fördjupad och intensifierad dialog.
Unik avgång som påve
Den 10 februari höll Benedikt XVI ett tal till en grupp kardinaler:
”Kära bröder, jag tackar er innerligt för all den kärlek och det arbete med vilket ni har stöttat mig i mitt ämbete och jag ber om förlåtelse för alla mina brister. Och nu låt oss anförtro den heliga kyrkan i den högste Herdens, vår Herres Jesu Kristi omsorg, och be att hans heliga moder Maria med sin moderliga omsorg hjälper kardinalerna i valet av en ny påve. När det gäller mig själv vill jag också hängivet tjäna den heliga kyrkan i framtiden genom ett liv ägnat åt bön.”
Den 11 februari 2013 meddelades att Benedikt skulle avgå som påve den 28 februari 2013. Det var första gången sedan 1294, då Celestinus V abdikerade, som en påve avgått frivilligt. Som anledning till sin abdikation uppgav Benedikt bristande krafter på grund av sin ålder och att han hade tagit beslutet för kyrkans bästa. Benedikt XVI fick efter sin avgång titeln pontifex emeritus.
Benedikt XVI flyttade till klostret Mater Ecclesiae i Vatikanens trädgårdar. I den lilla byggnaden, med ett kapell, bodde han tillsammans med sin personliga sekreterare, ärkebiskop Georg Gänswein, och de fyra systrar som har stått för hushållsarbetet och måltider. Sedan sin avgång förde Benedikt ett tillbakadraget liv och ägnade tiden som emeritus åt bön, böcker, brevskrivande och besök.
Joseph Alois Ratzinger blev 95 år.
