Biskop Anders Arborelius minns påven Benedikt XVI

(Foto: Fabio Pozzebom/ABr)

”Den kloke”, så tror biskop Anders Arborelius att Benedikt XVI kommer att gå till historien. Han fokuserade på det väsentliga, Kristus, under de 7 år och 315 dagar han var kyrkans andlige ledare, och med Kristus i centrum ville han bemöta det moderna samhällets relativisering av omistliga kristna sanningar om människans värde och moral.

– Det som slog mig de få gånger jag mötte Benedikt XVI var hans stilla värme, säger biskop Anders Arborelius. Han hade en ödmjuk, försynt framtoning.

Biskopen hann aldrig träffa påven enskilt, men var med vid ett par audienser.

– Han tog sig tid att hälsa på människor och såg dem i ögonen, det tror jag bidrog till att han så snabbt blev omtyckt. Vissa kände oro när ”pansarkardinalen” blev påve, men den oron kom ju snabbt på skam.

Biskop Anders var med på Världsungdomsdagarna i Köln i augusti 2005, när Benedikt XVI gjorde sin första utlandsresa som påve.

– Först verkade han lite generad över ungdomarnas enorma entusiasm, men snart tog han den till sig och vann ungdomarna med sitt varma hjärta. Jag tror man kan säga att han var den blyga professorstypen som vann i längden.

Jesus som Sanningen

Biskop Anders vill särskilt framhålla att Benedikt XVI under sitt korta pontifikat valde att fokusera på det väsentliga: Kristus i centrum.

– Det märks genom hans Jesusbok, och de encyklikor som han hann publicera, den första om kärleken, den andra om hoppet. Den tredje som skrevs ”fyrhändigt” med påve Franciskus satte tron i centrum.

Biskopen menar att det säger något viktigt om människan och prästen Benedikt XVI, att han valde att vända på begreppet ”tron, hoppet och kärleken” och satte kärleken först.

– Det är en maning inte bara till oss katoliker och kristna utan till alla människor; Guds kärlek måste komma först, den manar oss alla att visa varandra kärlek.

Biskopen tror att valet av Joseph Ratzinger till påve ska ses i relation till den tilltagande sekulariseringen i Europa.

– Han vände sig starkt mot relativiserandet av sanningen, av människovärdet och centrala värderingar i modern filosofi och samhällsanalys. Hans skarpa formuleringar och iakttagelseförmåga ruskade om många, men förhoppningsvis väckte det också många till besinning och eftertanke.

– Benedikt ville i stället för detta relativiserande av sanningen, peka på Sanningen så som den uppenbarat sig i sin helhet i Jesus Kristus och förvaltats av katolska kyrkan. Samtidigt var han öppen för dialog med både andra kristna, företrädare för andra religioner och för det sekulariserade samhället.

Misstolkad i media

Ibland gick dialogen snett. Som vid missförstånden av hans tal om islam i Regensburg i september 2006, liksom när en misstolkning av en av hans skrivelser ledde till att han beskrevs som ”vetenskapsfientligt” och han inte fick komma och tala på det av en påve grundade Sapienzauniversitetet i Rom i januari 2008.

– Dessa missförstånd säger nog mer om medias kraft och vilja att söka fel både på kyrkan och på påven än något annat. Samtidigt fick Benedikt efter händelsen med Sapienza ett enormt stöd från både politiker och andra, vilket visar vilken respekt många i det civila samhället hade för Benedikt XVI.

(Foto: Wikimedia commons/Sergey Kozhukhov)

”Den kloke”

Biskop Anders jämför Benedikt XVI med Johannes XXIII som vid hög ålder valdes till påve 1958. När denne tillträdde beskrevs han som blott och bart en ”övergångspåve”. Men han fick ett enormt inflytande över kyrkans framtid under de fem år han var påve genom att han sammankallade Andra Vatikankonciliet (1962–1965).

– Jag tror det är samma sak med Benedikt. Han var bara påve i knappt åtta år men det han har hunnit uträtta, det han sagt och skrivit, kommer att påverka kyrkan och enskilda människor för lång tid framöver. Om Johannes XXIII fått epitetet ”den gode”, så tror jag att vi får minnas Benedikt XVI som ”den kloke”. Det var säkert mycket klokt av honom att avgå, när han såg sina krafter avta och hälsan svikta. Kanske går han till historien som den förste i raden av ”pensionspåvar”?

(Stockholms katolska stift)