Kurian i Vatikanen har fått en ny apostolisk konstitution. På pingstdagen den 5 juni, trädde Praedicate evangelium i kraft. Framarbetandet av den har pågått hela påve Franciskus pontifikat – inför konklaven 2013 var det många kardinaler som uttryckte ett brådskande behov av att kurian reformeras.
Praedicate evangelium ersätter Johannes Paulus II konstitution Pastor bonus, 1988, som i sin tur modifierade den som förkunnades av Paulus VI: Regimini universi ecclesiae, 1967. Den påvliga kurian består nu av statssekretariatet, sexton dikasterier, tre juridiska organ och sex ekonomiska organ.
Men vad innebär en ny apostolisk konstitution? På vilket sätt förändras kurians förvaltning?
Den mest uppenbara tyngdpunkten i den nya konstitutionen ser man i titeln – förkunnelsen av evangeliet! Kurians främsta avdelning var tidigare Troskongregationen men är, från och med nu, det nya Dikasteriet för evangelisation, en avdelning som förenar Kongregationen för folkens evangelisation och det Påvliga rådet för ny evangelisation. Det speciella är att prefekten för detta dikasterium ska vara påven själv, som får hjälp av två pro-prefekter.
Tidigare Troskongregationen, som 1588 blev en av de första permanenta organen i kurian, heter nu Dikasteriet för trosläran och består av två sektioner: en för doktrinära frågor och en för de disciplinära, dit den tidigare självständiga Kommissionen för skydd av minderåriga nu knyts. Syftet med reformen är att underlätta arbetet för sektionen för trosfrågor, efter decennier då ansträngningar och personalresurser har lagts på att undersöka övergreppsfall.
En andra viktig aspekt av den nya apostoliska konstitutionen är lekmännens roll. Hela Guds folk har ett missionsuppdrag understryker påven, och har man kompetens behöver man inte prompt vara biskop eller kardinal för att vara prefekt vid ett dikasterium. Förutom camerlengo, vilket är italienska för ”kammarherre” och avser den kardinal som tar över förvaltningen då en påve dör, är det endast två kardinaler som nämns i Praedicate evangelium: prefekten för högsta domstolen Signatura apostolica och samordnaren för Ekonomirådet.
En ytterligare nyhet är definitionen av det som tidigare kallades Biskopsynodens generalsekretariat, som nu helt enkelt kallas Synodens generalsekretariat.
Bortsett från de sexton nya dikasterierna, i vilka tidigare påvliga råd, kongregationer och kommissioner nu slås samman, har förvaltningen av Heliga stolens och Vatikanstatens ekonomi reformerats. Redan 2014 inrättade påven Ekonomirådet, ett organ som har till uppgift att övervaka dikasteriernas ekonomiska förvaltning och finansiella aktiviteter. Samtidigt inrättade han Ekonomisekretariatet, med ansvar att samordna Heliga stolens och Vatikanstatens ekonomiska och administrativa angelägenheter. Rådet avgör vad som gäller i den ekonomiska förvaltningen, och sekretariatet svarar inför påven att det upprätthålls. Påven har under sina nio år på sin post drivit hårt att insynen och transparensen ska öka i Heliga stolen och Vatikanen. Statssekretariatet har förlorat sin ekonomiska makt under de senaste åren, men behåller i konstitutionen sin plats över dikasterierna.
På det hela taget är det ingen reform, i och med att Praedicate evangelium träder i kraft, som man inte redan har känt till under påvens pontifikat. Många sitter kvar på samma stolar men med nya titlar – alla med ett gemensamt uppdrag att tjäna och hjälpa påven och de lokala biskoparna med att, drivna av missionsanda, predika evangeliet.
Charlotta Smeds
redaktionschef Vatican News
