Lita på försynen, uppmanar påven. Augustinsystrarnas verksamhet i klostret i Cascia i mellersta Italien visar hur försynen kan visa sig på de mest oväntade ställen. Syster Maria Laura ansvarar för klosterts syateljé, som förmedlat brudklänningar sedan 1950-talet.Annandag jul publicerade påven ett brev som kom lite i skymundan av julfirandet. Det riktar sig till äkta makar och påven talar om just äktenskapet, drygt fem år efter publiceringen av den apostoliska uppmaningen Amoris Laetitia och under det pågående familjeåret.
I brevet uttrycker påve Franciskus sin närhet till äkta makar och familjer i en tid prövad av pandemin. I ett stycke riktar han sina ord till par som förbereder sig för äktenskapet:
Om det var svårt före pandemin att planera en framtid tillsammans, gör nu osäkerheten på arbetsmarknaden det ännu svårare. Därför ber jag er förlovade par att inte bli avskräckta, bevara modet! […] trots att medlen är små, fortsätt lita på försynen, för ibland är det just svårigheterna som lyfter fram förmågor i var och en av oss som vi aldrig trodde att vi hade.
Försynen visar sig i olika skepnader och från Cascia i Italien har augustinnunnor sedan 1950-talet kommit att vara dess redskap för kvinnor i jakten på sin brudklänning.
Tro och generositet
Historien om brudklänningsateljén i nunneklostret i Cascia har flera ingredienser. En av dem är tron hos nygifta som genom åren har skänkt sin brudklänning till sankta Rita för att anförtro sitt äktenskap till helgonets förböner och beskydd. Brudklänningen doneras då till det älskade helgonet som en slags votivgåva. Det är också ett bevis på generositeten hos dem som väljer att låta klänningen de bar på sin ”stora dag” leva vidare på andra bröllopsdagar, istället för att hamna i garderoben bland malkulor och damm. Två andra ingredienser är systrarnas outtröttliga arbete att laga och sy om klänningar, och beslutet hos dem som av olika anledningar, främst ekonomiska men även klimat-etiska, väljer att vända sig till augustinnunnorna i sökandet efter en brudklänning.
Syster Maria Laura är klausurnunna i nunnornas kloster i Cascia där den heliga Rita levde 1381–1457 och dit många vallfärdar.
– Under den senaste tiden har efterfrågan ökat, säger hon. Vi är glada att kunna hjälpa en blivande brud i behov.
Brev från hela världen
Innan hon vigde sitt liv till Gud arbetade syster Maria Laura i familjens syateljé och nu är hon ansvarig för Sankta Ritas ateljé i klostret.
– Det är hundratals kvinnor som knackar på dörren. De får välja en klänning gratis, och de som vill och kan lämnar ett bidrag till klostret. De flesta kommer tillbaka med klänningen efter bröllopet, så att den kan glädja ett annat brudpar.
Augustinnunnorna understryker att de inte har krav på vilken rit äktenskapet ingås i.
– Vi vill bara hjälpa dem som inte har råd att köpa en brudklänning.
Ursprungligen lämnades brudklänningarna till klostret för att kunna användas av le apette de föräldralösa flickor som levde under nunnornas beskydd, på deras eventuella bröllopsdag. Nu skriver unga kvinnor från hela Italien och även andra delar av världen till nunnorna för att be om brudklänningar.
Delad glädje
– Vi vet inte ens hur många klänningar vi har på lager. Några är helt nya som ateljéer skickar till oss i gåva, säger syster Maria Laura. När det kommer förfrågningar bokar vi in en tid för bruden att komma och prova, och systrarna hjälper dem att välja en modell.
De klänningar som har låg efterfrågan, sänder systrarna till kyrkliga missioner i fattiga delar av världen.
Man får prova klänningarna i ett stort rum i klostret medan syster Maria Laura deltar. Hon beskriver hur stämningen är fridfull och varm, och vilken glädje det är att se en blivande brud hitta sin klänning.
Sankta Rita, som var både maka och nunna, har sedan sjuttio år sett tusentals flickor hitta sin brudklänning i klostret hon levde i.
Charlotta Smeds
