Listan publiceras i slutet av januari varje år, och för varje år blir den snäppet värre. Det gäller organisationen Open Doors World Watch List över de femtio länder där förföljelsen av kristna är som värst (se sidan 11). Open Doors mäter dels förtryck, det vill säga den press kristna utsätts för i privatlivet, familjelivet, sociala nätverk, livet som medborgare och kyrkolivet, dels förekomsten av våld. Sammantaget genererar detta en viss poäng för varje land.
Mer än var sjunde kristen i världen beräknas nu vara förföljd för sin tro, jämfört med var tolfte för bara några år sedan, och för varje år noteras högre och högre poäng för länderna som toppar listan. Dessutom rymmer inte längre listan länder där förföljelsen bedöms vara ”allvarlig”, eftersom dessa trängts undan av länder där kristna utsätts för ”mycket allvarlig förföljelse” och ”extrem förföljelse”. Förutom de femtio länderna på listan uppskattar Open Doors att kristna i ytterligare tjugosex länder utsätts för allvarlig eller mycket allvarlig förföljelse. Med andra ord: just nu förföljs kristna för sin tro i fyra av tio länder.
Även när det gäller antalet kristna som dödas för sin tro är utvecklingen oerhört dyster. Under rapporteringsperioden för World Watch List 2022 dödades 5 898 kristna på grund av sin tro. I genomsnitt sexton människor som varje dag får sätta livet till på grund av sin kristna tro. Alla dagar på året. Det är de fall Open Doors har kunnat bekräfta, vilket tyder på att det dessutom finns ett betydande mörkertalet. Till detta ska läggas ett stort antal kidnappningar, som liksom antalet mördade ökat markant.
Veckan innan World Watch List 2022 släpptes kom även färska siffror från Fides, Vatikanens informationstjänst för mission: totalt tjugotvå katoliker, aktivt engagerade i pastoralt arbete, dödades i tjänsten under fjolåret. Enligt Fides har totalt 536 missionärer och andra pastoralt arbetande katoliker mördas mellan 2000 och 2020. Siffran för 2021 är alltså på intet sätt onormal.
Det är lätt att tro att den negativa utvecklingen främst gäller kristna i Mellanöstern, Afrika och Asien, och att vi som har turen att bo i detta hörn av världen inte är berörda. Men på sina ställen blir kristnas situation trängre även här; en ny rapport om situationen för kristna i Europa framhåller Sverige som ett av fem länder där situationen är särskilt anmärkningsvärd. Det är organisationen Observatory on Intolerance and Discrimination Against Christians in Europe, som varje år sammanställer situationen för kristna vad gäller bland annat samvetsfrihet, yttrandefrihet och föräldrars rättigheter. I rapporten granskas särskilt kristnas fri- och rättigheter samt intolerans från de sekulära håll, som ofta försöker begränsa kristen tro till något helt privat. I den senaste rapporten tog man även med i bedömningen i vilken grad pandemirestriktionerna för religiösa sammankomster varit proportionerliga.
Så vad gör vi av allt detta? Jag noterar att årets lista från Open Doors mötts av kompakt tystnad i svensk media; när detta skrivs har endast ett par kristna dagstidningar samt Sveriges Radios P3 tagit upp årets rapport. Det är därför knappast läge för oss att dra en eventuell offerkofta allt hårdare omkring oss, retirera eller mista hoppet. Vi bör inte vara rädda – men inte heller blåögda. Alla kan vi göra något för att det som drabbar våra medkristna inte trängs undan i det ständigt pågående bruset eller rent av glöms bort.
Helena D’Arcy
chefredaktör
