Förföljda på asylboende i Sverige? Är det verkligen möjligt?
Tyvärr. Något år efter den stora flyktingvågen 2015 började alltfler rapporter komma om förföljelser av kristna på svensk mark. Många kristna flyktingar berättade om hur de tvingades fly på nytt – denna gång från militanta muslimer som hotade dem mitt i det svenska samhället.
Med de ökande förföljelserna kom också önskemålen om asylboenden speciellt anpassade för kristna. Tidigare hade ansvariga politiker och myndigheter redan sagt ja till särskilda boenden för hbtq-personer, på grund av hotbilden.
Men trots att kristna inte kunde känna sig trygga på asylboendena så vägrade man att starta boenden för kristna. Argumentet var att man inte ville ”särbehandla” människor.
Politikerna fick stöd av ärkebiskopen i evangelisk-lutherska samfundet, Antje Jackelén. I en artikel klargjorde hon att kristna asylboenden skulle kunna ge ”fel signaler”.
Flydde från asylboende
Sommaren 2017 reste Katolskt magasin till Värmland för att intervjua en kristen familj från Irak, som då bott i Sverige i drygt ett år. De hade fått utstå både hat, hot och fysisk misshandel på asylboendet där de först bott.
Personalen hade inte agerat utan uppmanat dem att dölja sin kristna tro och anpassa sig. Till slut fick den förföljda familjen hjälp av ett underjordiskt ekumeniskt kristet nätverk att på nytt fly, något som vi tidigare berättat om här.
Nu har vi återvänt till Värmland och på nytt träffat Petrus och Marta.
Familjen har nu fått asyl, och de har så smått börjat leva sina nya liv. Petrus har, genom en bekant i det nätverk som hjälpte familjen att fly från asylboendet, fått arbete. Marta arbetar som volontär inom en kristen hjälporganisation medan hon söker arbete.
Senast vi sågs hade vi en tolk, då det bara var döttrarna som hunnit lära sig svenska. Nu talar och förstår både Marta och Petrus svenska.
– Det tackar vi SFI för. Och så Theresa och Leah som är väldigt snabblärda och som hela tiden hjälper oss, skrattar Petrus.
Döttrarna är på ett sommarläger när vi besöker familjen, och Marta berättar att de ringer hem varje kväll och berättar om hur roligt de har.
– Det är ett kristet sommarläger, tillägger hon, annars skulle vi inte ha vågat släppa iväg dem.
Fortfarande oro
Oron och rädslan finns alltså fortfarande där. Vi använder fortfarande samma fingerade namn som vi gjorde i vårt tidigare reportage. Varken Marta eller Petrus vågar gå ut med bild.
Trots att de har fått asyl, och trots att boendet där de fick utstå så mycket lidande är stängt, så har de fortfarande förföljelserna i klart minne.
– Det var verkligen en chock för oss, säger Marta. Vi trodde inte att det var möjligt här i Sverige.
Petrus tillägger att familjen visste att det fanns både islamister och IS-suympatisörer bland flyktingarna:
– Det var aldrig någon hemlighet. Det vi blev så chockade över var att de svenska myndigheterna inte brydde sig om det, trots att vi och många andra vittnade om det. Nu verkar det ha gått in, i alla fall delvis. Men vi riskerar fortfarande att bli förföljda för vår tro. Och så kommer det att vara ända tills det svenska samhället börjar rannsaka och straffa IS-terrorister.
Betyder det att ni fortfarande lever under jord, trots att ni nu har fått asyl här?
– På sätt och vis. Det är bara några få här i orten som vet vilka vi är, och vad vi egentligen heter. Det är våra riktiga vänner, de som hjälpte oss när vi var tvungna att lämna asylboendet. Annars är vi väldigt försiktiga, säger Marta.
Muslimer också förföljda
Vi frågar om de är rädda för muslimer i allmänhet, men får en kraftig huvudskakning till svar:
– Absolut inte. Vi har en muslimsk familj bland våra allra närmaste vänner. Många muslimer har ju också blivit förföljda av IS. Det är islamister vi är rädda för.
Fanatiker, förtydligar Petrus. Och Marta tillägger:
– Som vill sätta hijab och till och med heltäckande slöja på kvinnor och till och med på småflickor, tillägger Marta.
Hon är upprörd över att så många svenska politiker, och även journalister och ledarskribenter, ser mellan fingrarna på seden att klä små flickor i slöja:
– Vi har läst att det finns förskolor i Sverige där personalen tvingar flickorna att ha hijab, om föräldrarna vill det. Om flickorna tar av sig slöjan för att det blir för varmt eller obekvämt, så sätter personalen på den igen. Det är ju sjukt, hur kan sådant vara tillåtet i Sverige?
Själv tycker hon att det borde vara förbud mot slöja på barn under femton, eller ännu hellre under arton. Det handlar inte om religiös intolerans, menar hon. Istället tror hon att ett förbud mot religiös klädsel på barn på sikt skulle öka toleransen för islam.
– Slöjan är ju inget naturligt klädesplagg på barn. Det är det ingenstans men allra minst i ett land som Sverige. Jag tror att muslimer skulle få det lättare att leva i det här samhället om de anpassar sig efter de normer som finns här, när det gäller sådant som jämlikhet mellan könen.
Ett förbud mot slöja på barn skulle också minska islamisters möjlighet att kontrollera muslimer, tror hon:
– Om barn inte får ha slöja, eftersom lagen säger det, så blir det också mycket svårare för reaktionära krafter att påverka vanliga muslimska föräldrar i den riktningen.
Förändring nödvändig
Petrus och Marta och deras döttrar trivs bättre i Sverige idag än de gjorde för ett år sedan. Men de är inte nöjda med hur det svenska samhället hanterar religiös extremism.
De är heller inte säkra på att det är tryggt för dem att fortsätta att bo och leva här om det inte sker en förändring.
– Det finns så mycket här som vi verkligen tycker om, säger Petrus, framför allt människorna vi möter. Vi har fått så många vänner som verkligen finns där för oss, som tog oss på allvar när vi blev hotade på boendet. Det pratas hela tiden om att svenskar är rasister men det har vi inte märkt mycket av. Men vi är rädda för att politikerna har dålig kunskap om religiös extremism och därför inte förstår att de måste ta i hårdare mot det. Det måste ske en förändring.
Marta säger att hon känner sig väldigt hemma i Sverige. Men hon vill kunna leva utan rädsla.
– Om vi har flytt vårt hemland och sen blir förföljda även här så känns det meningslöst, i så fall skulle jag hellre flytta hem och vara rädd där. Men våra döttrar har rotat sig här, så vi kommer nog att bli kvar. Det är bara att hoppas att Sverige får bukt med de militanta islamisterna så att vi alla kan leva i trygghet, avslutar Marta.
Bitte Assarmo
