Dick Harrison, Sveriges dramatiska historia, Historiska media 2021
Vad förbinder heliga Birgitta med U 137 och ubåtskrisen? Jo, den senare är boken som följer efter hennes biografi i bokserien Sveriges dramatiska historia. Detta som hjälp till att placera in vad man får i handen eller får höra kunnigt uppläst av Håkan Julander. Serien ska ta upp ”spännande skeden ur den svenska historien och presentera dem i ett behändigt och lättillgängligt format”, som förlaget formulerar det. Med Dick Harrison har man en författare som har gedigna meriter på just det planet, utan att det brister på kunskap om fakta.
Att det finns pågående forskning om vårt helgon både nationellt och internationellt nämns inte i litteraturlistan i bokens slut, vilket är den enda riktiga missen som jag ser. Birgitta Birgersdotter är än idag ett fängslande forskningsämne, vilket man senast kunde njuta av under firandet av hundraårsjubileet av Birgittastiftelsen i Vadstena i början av oktober i år. Då presenterades även projektet Multisensoriska perspektiv på det senmedeltida Vadstena kloster, lett av Eva Lindqvist Sandgren från Uppsala universitet. Hennes tvärvetenskapliga forskningsgrupp har på ett fascinerande sätt lyckats att göra inte bara visuella utan även akustiska intryck från Vadstena klosterkyrka levande för både forskare och snart även allmänheten. Den som var med om presentationen kunde inte undgå att bli indragen i atmosfären av klosterkyrkan och vad den står för: ritad av helgonet själv och med hennes reliker som pilgrimsmål för besökare från hela världen, då som nu.
Tillbaka till boken – det var ju något annat: Att läsa om det ”bekymmersfria liv som tillkom en nunna” (sidan 42) är en formulering som verkligen förbryllar mig som nunna. Jag undrar varifrån historikern Harrison har fått intrycket av ett nunneliv som kan eller kunde kännetecknas med just uttrycket ”bekymmersfritt”? Men förhoppningsvis är det lika ironiskt menat som helt klart på sidan 65 där det är tal om ”äkta kristet kärleksfullt våld” i samband med korståg eller om ”den mörka och tunga romaniken” (sidan 50). Har Harrison någonsin sett de romanska domkyrkorna i Speyer eller Münster, båda byggda i ljus sandsten, där ”mörkt” är det sista man associerar till? Det måste vara ironi …
Många är möjligheterna att bli fängslad av den heliga Birgittas liv och verk, mångfaldig som denna driftiga kvinna var. Harrison behandlar hennes liv ganska omfattande på endast 162 sidor. Lätt lyckas han placera in Birgitta i sin tid. Den historiska bilden målas således ganska utförligt upp, om det nu handlar om pesten i Europa, ”Sverige år 1303”, som en rubrik låter, förhållandena i kungahuset, med mera.
Läsaren får facetterna suveränt serverade. Huruvida de ger en helhetsbild respektive bidrar till förståelsen av personen som blev ett av Europas skyddshelgon är en annan fråga, men skulle nog vara för mycket begärt i det här sambandet. Den som vill få en placeringshjälp och ett sammanfattande komplement till andra böcker om den heliga Birgitta må läsa den och därifrån fördjupa sig vidare.
Syster Maria Katarina O.Ss.S.
