Under juli månad får vårt stift andligt tillskott från tre helgon som jag fått vara med att fira: Benedikt i Mariavall, Birgitta i Vadstena och Botvid i Botkyrka. Helgonen hjälper oss både genom sin förbön, i det fördolda, och genom sitt föredöme, mitt i livet. Vad kan vi då få med oss, när vi lyssnar på dessa tre helgon?
Benedikt säger själv: ”Låt oss öppna våra ögon för ljuset från Gud och med vidöppna öron lyssna till vad Guds röst manar oss till”. Som alla helgon vill han få oss att inrikta oss helt på Gud. Själv är han bara ett redskap, en ödmjuk liten kanal för Gud. Allt i oss måste stå öppet för Gud och det goda han vill säga oss och göra med oss. Ingenting får gå före kärleken till Gud. Vi måste älska honom av hela vårt hjärta, av all vår kraft. Vi är oändligt älskade av honom och hela vårt liv går ut på att besvara denna kärlek.
Denna teocentriska grundhållning kan vi kalla ”gudsfruktan” med ett lite gammaldags ord. På engelska använder man ofta ordet worship, som knappast låter sig återges med ett enda svenskt ord. Vi behöver inte vara rädda för Gud. Ingen är mer ofarlig! Fruktar och vördar vi honom, kan ingenting göra oss rädda. Genom att tillbe, tacka och tjäna honom ger vi honom det som tillkommer honom. Hela vårt liv blir liturgiskt. Vi kan tjäna honom genom allt vad vi är och gör. Liturgia blir diakonia. Genom att vara helt inriktade på Gud och vår nästa finner vi en frid och glädje som ingenting kan rubba.
Birgitta hjälper oss att förinnerliga denna totala inriktning på Gud. Hon såg sig som Kristi brud och språkrör och vill leda oss in i den förtroliga vänskapen och livsgemenskapen med honom. Vi är genom dopet redan djupt förenade med Kristus. Hans kors och uppståndelse har ingraverats i vårt inre. Birgitta betonar vår delaktighet i korsets mysterium. Hennes systrar får bära Jesu fem heliga sårmärken på sitt huvud. Tillsammans med Jungfru Maria – som hon inte tvekar att kalla sin ”svärmor” – får vi följa i den Korsfästes spår. Vårt hjärta av sten tinar upp och blir ett hjärta av kött och blod, när vi lever oss in i hans lidande för världens frälsning.
Korset uppenbarar Guds oändliga medlidande med världen. I sin barmhärtighet vill han ta på sig allt lidande för att befria och rädda oss. Birgitta vill öppna vårt hjärta för allt detta lidande som ropar på Guds nåd och ingripande. Hon gör sig till Guds språkrör som manar hela världen till omvändelse. Vi kan alla, var och en på sitt sätt, medverka i detta universella frälsnings- och räddningsprojekt. Birgitta såg både sin uppgift på det stora politiska planet och på det mer fördolda andliga planet. Kristi kors måste få lysa upp och förvandla hela verkligheten.
Botvid, bonden som blev martyr, har inte lämnat något skriftligt efter sig. Han tillhör den tysta, ödmjuka skara som utan åthävor försöker leva i Jesu efterföljd, mitt i ett alldagligt liv. Det kan också göra det lättare för oss att identifiera oss med honom. De flesta kristna lever ju ett vanligt ”Svensson-liv”. I Kristi ljus kan det bli ett ”Botvid-liv”.
Genom vårt arbete, vårt familjeliv, mitt ibland våra kompisar i Botkyrka eller var vi nu lever i Sverige av idag, får vi vittna om vår tro på Kristus och hans kyrka. Vi blir inte martyrer i ordets vanliga bemärkelse. Vi blir på sin höjd förlöjligade. Den risken får vi ta. Det får aldrig göra oss försagda eller rädda. Genom vår gudsfruktan och vår innerliga förbundenhet med Kristus kan vi alltid förmedla Guds kärlek och sanning, vad folk än tycker och tänker, vare sig det tas emot eller inte. Vi är och förblir Kristi lärjungar just där vi lever, här och nu och alltid.
+Anders Arborelius OCD
