Spanska sjukan varade mellan mars 1918 och juni 1920, och genom historien har ingen annan sjukdom skördat så många människoliv på så kort tid. Mellan 50 och 100 miljoner av världens befolkning miste livet när Spanska sjukan härjade över världen.
Spanska sjukan slog till nästan samtidigt i hela världen. Att den dödliga influensan fick just namnet Spanska sjukan berodde på att det var i Spanien den först upptäcktes.
Det var i mars 1918 som den första vågen av influensan upptäcktes i den spanska staden San Sebastian. Det första utbrottet var en relativt mild form av influensa, som kallades ”tredagarsfebern”. Denna tycktes ebba ut redan under sommaren samma år.
I augusti kom så den andra vågen. Då hade viruset ändrat karaktär och slog till med förnyad och dödlig kraft. Spridningen gick snabbt, sannolikt på grund av det pågående världskriget med truppförflyttningar i både Europa och USA. Den tredje vågen kom 1920, och slog hårt emot de nordligaste delarna av Sverige.
Symtomen liknade vanliga influensasymtom, men sjukdomsförloppet var mycket snabbt. Den som var frisk på morgonen kunde kollapsa samma eftermiddag. Viruset angrep också lungorna och inte bara de övre luftvägarna, som de flesta andra influensavirus.
Sjukdomsförloppet började med huvudvärk, feber och muskelvärk. Efter ett par dagar fick patienten mörka fläckar på huden och började hosta blod. Då lungorna fylldes med vätska kom patienterna bokstavligt talat att drunkna inifrån, i sitt eget blod. Andra dog av en svår lunginflammation, till följd av virusets angrepp på lungorna.
Drabbade unga vuxna
Det som förvånade, och också skrämde, var att sjukdomen främst drabbade människor som var ”i sin krafts dagar”, som det kallades – det vi idag brukar kalla unga vuxna.
Normalt sett brukade barn och äldre drabbas hårdast av liknande virussjukdomar. Spanska sjukan skördade flest offer bland människor mellan 20 och 40, som generellt hade ett bra immunförsvar. Gravida kvinnor var en annan riskgrupp, och sjukdomen medförda en ökad risk för missfall. Medelålder bland de som dog var 28 år.
Idag har man förstått att det berodde på att viruset provocerade fram en kraftig överreaktion hos de sjukas eget immunsystem, vilket är starkast just hos unga vuxna. Kroppens eget försvar kom alltså att skada den sjuke, istället för att hjälpa.
Omkring 2,5 procent av de som insjuknade i Spanska sjukan dog. Det är många gånger fler än vid en vanlig influensaepidemi där högst 0,1 procent dör.
Spanska sjukan nådde så långt som till Arktis och till öar långt borta i Stilla havet. Till de värst drabbade områdena hörde så fjärran belägna regioner som Alaska och Samoaöarna. På mindre än två månader, november och december 1918, dog omkring 20 procent, 7 500 av 38 000, av Samoas invånare.
Till Sverige kom sjukdomen i juni 1918. Ett av de första dokumenterade fallen var en smittad arbetare som rest från Kristiania (nuvarande Oslo) till skånska Hyllinge. Ett par dagar senare hade ett femtontal av hans släktingar också insjuknat.
De södra delarna av landet nåddes av den första vågen av sjukdomen och antalet dödsoffer var förhållandevis litet. Men i augusti nåddes även Sverige av den andra vågen och smittan spreds med häpnadsväckande hastighet.
Sin kulmen fick Spanska sjukan på hösten, i oktober och november samma år. Men de ansvariga myndigheterna valde att ligga lågt. Det höjdes röster för att vidta kraftfulla och storskaliga åtgärder, som att stänga skolor och allmänna lokaler såsom biografer och restauranger. Men myndigheterna tyckte att det var överdrivet och överlät istället åt varje enskild kommun att fatta beslut i sådana frågor. Ytterst få kommuner genomförde mer än sporadiska åtgärder.
Uppmärksammat dödsfall
Spanska sjukan gjorde ingen skillnad på fattig och rik. Ett av de mer uppmärksammade dödsfallen var kung Gustaf V:s yngste son, prins Erik, hertig av Västmanland. Han dog i spanska sjukan i sin våning på Drottningholms slott, bara 29 år gammal.
Prins Eriks dödsfall blev en chock för många, men också en ögonöppnare. Om till och med de allra högst uppsatta i landet kunde dö av sjukdomen, trots tillgång till den bästa medicinska vården, så kunde vem som helst drabbas.
Med allt fler smittade under hösten och vintern 1918 blev samhällets resursbrist snart uppenbar. Det fanns visserligen beredskap för att hantera epidemier, men de var avsedda för sjukdomsutbrott i mindre skala och räckte inte till.
Eftersom också bristen på läkare och sjuksköterskor blev akut kallade man in alla sjuksköterskor som fanns tillgängliga, och gav läkarstudenter dispens för att börja arbeta. Bland de sjuksköterskor som kallades in fanns de så kallade hjälpsystrarna, som utbildats av Röda korset för att hjälpa till i händelse av krig.
Men att rycka in som läkare eller sköterska under pandemin var inte riskfritt. Många av de extrainkallade befann sig dessutom i den åldersgrupp som var mest utsatt för sjukdomen. En följd blev därför att många dödsfall inträffade även bland vårdpersonalen.
Någon bot mot sjukdomen fanns inte, så för läkarnas del handlade det främst om att försöka ge bästa möjliga omvårdnad och minska lidandet för patienten. Ofta föreskrevs konjak till de drabbade – även till personer som normalt inte nyttjade alkohol. Denna skulle intas skedvis i kombination med vila.
Senare visade det sig att de som tidigt ordinerades vila (och konjak) hade större chans att överleva än de som fortsatte att arbeta in i det längsta.
38 000 döda svenskar
Vid nyår 1918 hade sjukdomen avtagit i styrka i större delen av landet. Men under 1919 ägde nya utbrott ut. I vissa avlägsna delar av Norrland slog sjukdomen till så sent som 1920, det som man brukar kalla den tredje vågen. Först därefter var pandemin över.
Officiellt hade då omkring en halv miljon svenskar insjuknat, det vill säga nio procent av befolkningen. Troligt är dock att närmare en tredjedel av befolkningen hade drabbats i någon fas.
I vissa städer, framför allt i södra Sverige, där många insjuknade i den första, något lindrigare formen av Spanska sjukan, dog förhållandevis få. Längre norrut blev följderna svårare.
Allra värst drabbades Norrlands inland. Arjeplogs kommun hade den största andelen döda i landet, med cirka 3 procent av invånarna.
Allt som allt dog 38 000 svenskar av sjukdomen. I hela världen dog mellan 50 och 100 miljoner människor, vilket utgör 3-6 procent av jordens dåvarande befolkning. Det gör Spanska sjukan till den pandemi som skördat flest liv i mänsklighetens historia på så kort tid.
Det var också denna fruktade sjukdom som fick myndigheterna i olika länder att förstå att man inte kunde utestänga stora grupper av människor från sjukvård. Smittan kunde faktiskt drabba alla – oavsett samhällsstatus. I många länder blev Spanska sjukan därför startskottet för införandet av allmän sjukvård.
Bitte Assarmo
Källor: Nya Wermlandstidningen, wikipedia, Släkthistoria, Läkartidningen
