Det katolska Närke: Örebro slott

Det är inte varje svensk stad som kan ståta med ett slott mitt i centrum. Det kan Örebro. Och slottet har varit stadens medelpunkt ända sedan den katolska tiden.

Exakt när slottet uppfördes är oklart, men man tror att den äldsta delen var ett medeltida stenhus som sedan kompletterades med ett omkring 30 meter högt försvarstorn. Tornet och stenhuset omgavs av en flera meter tjock ringmur.

Först på 1300-talet kom en större borganläggning till, och den allmänna uppfattningen bland historikerna är att det var kung Magnus Eriksson som lät uppföra den.

Örebro hus, som borgen kallades, var föremål för många stridigheter och bytte ägare flera gånger. En av dess ägare var ingen mindre än Engelbrekt Engelbrektsson, som ledde det så kallade Engelbrektsupproret mot Erik av Pommern.

Engelbrekt var av tysk börd, men familjen hade kommit till Sverige redan under 1300-talet. Han mördades den 4 maj 1436 och begravdes i Örebro kyrka – nuvarande Sankt Nikolaikyrkan.

På grund av sitt rykte som demokratiivrare och motståndare mot det danska herraväldet över Sverige kom han att betraktas som något av ett helgon och snart företogs pilgrimsfärder till hans grav. Men detta – och mycket annat – fick ett abrupt slut när en annan man med kungaambitioner trädde in på arenan.

Det var 1521 som Gustav Vasa kom till Örebro hus, på sin väg mot kungamakten. Under nio månader belägrade han borgen och efter att han lyckats inta den blev den en viktig plats för hans kamp för en protestantisk kyrka styrd av en kung ”av Guds nåde”.

Här hölls 1529 års kyrkomöte, då celibatslöftet och fastan avskaffades, och här påbörjade Gustav Vasa 1540 införandet av arvmonarkin.

Vid Gustav Vasas död 1560 ärvde hans yngste son hertig Karl (senare kung Karl IX) Örebro hus. Hertigen genomförde många stora förändringar och hämtade sina idéer och förebilder från Frankrikes renässansslott.

Med tiden var den gamla medeltidsborgen ett minne blott, och Örebro hus hade förvandlats till ett palats. Ett kraftigt porttorn och en vindbrygga uppfördes vid ingången och en ringmur sträckte sig kring hela slottet. Denna ringmur är delvis bevarad än idag, på slottets norra sida.

Under Karl IX hölls flera riksdagar på Örebro slott, och tronföljaren Gustav II Adolf fortsatte med samma sed.

1617 års riksdag kom att få långtgående konsekvenser för Sveriges religiösa liv och blev början på en månghundraårig förföljelse av katoliker. Här beslutades att den som yttrade sig positivt om katolsk tro och lära skulle avrättas.

De som ”avföll” från den protestantiska tron skulle också kunna bestraffas med döden, eller allra minst utvisas.

Kungen skrädde inte orden när han beskrev de hatade ”andra”:
– Denna religion, om jag det så kalla må, är icke allenast i sig själv avgudadyrkan, människors påfund och diktan, tvärt emot Guds ord och den heliga skrift, däruti vår salighets väg beskriven står, utan haver också enkannerligen fördärvliga huvudstycken med sig: haereticis non est servanda des, kättare, som de oss kalla, skall man ingen loven hålla…

Under senare hälften av 1600-talet började Örebro slott förfalla. Intresset för det gamla renässansslottet var litet, och någon renovering blev det inte tal om förrän i mitten av 1700-talet. Då utgick man från den rådande trenden och slottet fick ett stramt klassicistiskt utseende.

Ringmuren och andra försvarsverk revs och ersattes av stenbroar och terrasser, som fortfarande finns bevarade.

I samband med denna ombyggnad ställde man även en våning för landshövdingen till förfogande – något som fortfarande nyttjas av länet. Man fann också nya användningsområden för slottet, som exempelvis arrestlokal, fängelse och sädesmagasin.

Att ett fängelse inhystes i slottet var dock inget nytt. Den funktionen hade funnits redan under medeltiden, och genom historien har där suttit både danska och ryska soldater.

En av de mest beryktade fångar som suttit på Örebro slott är den så kallade gentlemannatjuven Lars Molin, mer känd som Lasse-Maja.

När Jean Baptiste Bernadotte i början av 1800-talet valdes till svensk tronföljare och blev Karl XIV Johan fick Örebro slott ett nytt uppsving. Det var nämligen här som den nye kungen valde att bo.

Sin nuvarande exteriör fick slottet i slutet av samma sekel, då man med de nationalromantiska idéerna för ögonen skapade en lätt romantiserad bild av hur slottet kunde ha sett ut under hertig Karls tid.

Sedan dess har Örebro slott renoverats invändigt flera gånger och haft många olika användningsområden.

Idag tjänar det bland annat som museum, kontor, konferensanläggning och turistinformation – ett öppet och tillgängligt slott med en högst spännande historia mitt i Örebro – och en eftersökt plats för både örebroare och turister sommar som vinter.

Bitte Assarmo