Den 13 mars 2013. Nyvalde påve Franciskus kliver ut på Peterskyrkans balkong och hälsas av kyrkans folk. (Foto: Wikimedia commons)I dag är det tio år sedan kardinal Jorge Mario Bergoglio valdes till biskop av Rom och påve för den universella kyrkan. Vi gratulerar påve Franciskus till detta jubileum och önskar honom många hälsosamma år, trots att han är åttiosex år med bara en lunga och ett tidigare opererat knä, som gör att han ibland använder käpp eller rullstol för att förflytta sig.
”Vid min ålder mår jag bra. Kanske dör jag imorgon, men det är under kontroll”, sa påven tidigare i år skämtsamt till journalister, vilka ständigt frågar påven om hans hälsa, samtidigt som de spekulerar om att även denne påve skulle kunna avgå av hälsoskäl. Franciskus har viftat bort alla dessa spekulationer och har sagt att han skulle avgå enbart om hans tankeförmåga inte längre räcker till att leda världskyrkan.
Under hans påvedöme har världen förändrats och med den också kyrkan på alla nivåer. Kyrkan har skakats av skandaler, många självförvållade, medan andra har skapats av externa aktörer av olika skäl. Det kan knappast ha varit lätt för påven att navigera kyrkan under dessa svåra förhållanden. Och nya globala händelser uppkommer hela tiden – nu senast med Rysslands anfallskrig mot Ukraina – som kyrkan behöver förhålla sig till.
Banbrytande dokument
Ett jubileum kan vara ett tillfälle för att stanna upp och se tillbaka för att notera vad som har åstadkommits, reflektera över eventuella tillkortakommanden och vad som bör göras härnäst. Visst är reformeringen av Vatikanens bank viktig, som påven tog initiativ till. Och hans avsikt att ge kvinnor större inflytande också. Likaså hans försök att ta itu med skandaler som övergrepp på barn och på urbefolkningar. Påvens rundskrivelser som Glädjens evangelium och Fratelli tutti – om syskonskap är viktiga. Likaså hans många uttalande och de årliga fredsbudskapen. Och visst gläds vi över påvens initiativ att påbörja den världsvida biskopssynoden om synodalitet och de tre genomförda synoder han tog initiativ till (om kyrkans unga, familjen och Amazonas). Initiativen att vidareutveckla dialogen med andra kristna kyrkor och andra religioner är ytterst viktiga, likaså att insistera på att skapa en inkluderande kyrka som värnar om och söker upp alla.
Men bland alla dessa initiativ, publikationer och händelser kan det vara värt att lyfta fram publiceringen av encyklikan Laudato Sí (Lovad vare du) 2015 som en enastående händelse. Encyklikans innehåll kommer vara ett riktmärke för generationer, bortom kyrkans gräns. Kanske kommer påve Franciskus mest kommas ihåg som författaren till Laudato Sí och som den person som gav världen en riktning att hålla sig till för det gemensamma bästa för allt levande.
Enligt många har få encyklikor i kyrkans historia mottagits så väl som Laudato Sí, både inom kyrkan och av världen i övrigt, och den ses som ett av de viktigaste bidragen till att vidareutveckla den katolska socialläran. Laudato Sí har också lyckats kombinera tro och vetenskap utan kompromisser. Dokumentet är både en socialencyklika och miljöencyklika, som utgår från människans och naturens tillstånd, och ger vägvisning till hur människan ska hantera dessa två tillstånd för det gemensamma bästa. Encyklikans undertitel lyder ”om förvaltningen av vårt gemensamma hem”. Få saker kan väl vara viktigare än detta, att människan tar hand om den jord som livnär oss och ger oss allt vi behöver för att leva och överleva.
Trovärdigt budskap
Från en mängd olika håll har Laudato Sí välkomnats som en reflexion över jordens skönhet och människans plats på den, skriven på ett sätt som nästan alla kan ta till sig oberoende tro. Encyklikan gör klart att vi inte är jordens härskare utan ska vara dess förvaltare, samt vara Skaparens medarbetare på jorden. Vi är gäster på jorden, frambringade för att leva i harmoni med henne och med varandra, med alla jordens varelser och ekosystem. Helt klart är att påve Franciskus har fått människor runt om i världen att reflektera djupare över vår plats på jorden, och för de troende att reflektera över Skaparen och skapelsen.
Ett av de många viktiga budskap som påve Franciskus lyfter fram i Laudato Sí finns i svaret till den fråga han ställer: ”Vilken sorts värld vill vi överlämna till dem som kommer efter oss, till barnen som växer upp?” Påvens svar är att vi människor idag har ett avgörande ansvar att förvalta Guds skapelse, så att det främjar hela skapelsen. Vi behöver lämna över en värld där kommande generationer kan njuta av det jorden ger på ett hållbart sätt, en värld där alla lever i fred med varandra och i fred med jorden. Kan något vara mer viktigare än detta?
Vi tar tacksamt emot denna vägledning, läser och begrundar dess budskap, samt snarast omsätter den till praktiska handlingar, för vår egen skull och för kommande generationer skull, både de mänskliga och bortom de mänskliga. Vi ber för påve Franciskus på denna jubileumsdag och vi ber för jordens alla varelser, att Guds nåd ska verka i oss alla i hela skapelsen.
Charles Câmara
medarbetare på Stockholms katolska stift
