Ett nytt tillägg till den kanoniska lag som reglerar de katolska östkyrkorna publicerades i lördags. Ändringen gör det enklare att avsätta icke-fungerande patriarker, men kritiker är oroliga att det samtidigt öppnar för att Vatikanen får större inflytande över östkyrkornas interna ledning.
De tjugotre katolska östkyrkornas kanoniska lag har fått ett nytt tillägg, som gör det möjligt för kyrkornas biskopssynoder att avsätta sin patriark om de orsakar ”irreparabel skada” för kyrkan. Reformens text Mutua concordia, i form av ett motu proprio, har tagits fram av dikasteriet för östkyrkorna och går ut på att stärka den starka kollegiala traditionen i östkyrkorna, där mycket regleras av biskopssynoden, det vill säga de individuella kyrkornas biskopar tillsammans. De kommer nu i större grad att ha möjlighet att avsätta sin patriark i vissa situationer.
Leds av biskopssynoder
Östkyrkornas biskopssynoder är en av de äldsta kyrkorättsliga strukturerna inom katolska kyrkan. Av de 23 östkyrkorna är det sex som har en patriark och ytterligare fyra som leds av en storärkebiskop. Dessa har en biskopssynod, bestående av alla biskopar inom den individuella kyrkan, till sin hjälp med beslut som rör viktiga beslut om ekonomi, administration och utnämningar. Det är även biskopssynoden som utser ny patriark eller storärkebiskop, utser nya biskopar samt beslutar om nya stift eller eparkier, som de ofta kallas.
Bland annat den kaldeiska katolska kyrkan och den syro-malabariska kyrkan har på senare år haft problem i den översta ledningen, vilket också, enligt många, påverkat deras relation till påven och resten av katolska kyrkan. Den nya lagen ger biskopssynoderna ökade möjligheter att i ”vissa situationer där det behövs, när kommunionen [med resten av kyrkan] skadas allvarligt och irreparabelt” avsätta sin högsta ledare, om beslutet får två tredjedelars majoritet av biskoparna under åttio år och om påven godkänner det.
Vissa östkyrkliga kyrkorättsliga experter pekar dock på, att regeländringen gör det svårare för kyrkoledaren att utöva direkt ledarskap, eftersom vilken biskop som helst kan ta initiativ till en förtroendeomröstning. Detta kan, menar de, i vissa fall betyda att Vatikanen i längden får ökat inflytande över östkyrkornas högsta ledning.
