2 Mos 17:3–7; Rom 5:1–2, 5–8; Joh 4:5–42
Dagens liturgi leder oss till Gud, som vill mätta något mycket djupare i oss än bara våra materiella behov. I den första läsningen uppenbarar sig Herren som den som räddar, trots folkets otrohet. Folkets klagan och brist på förtroende stänger inte hans hjärta. Vatten strömmar fram ur klippan – ett tecken på att hans kärlek inte beror på vår fullkomlighet. Gud tar alltid det första steget.
Psaltarpsalmen (Ps 95) inbjuder oss till lovsång och tacksamhet. Lovsången förändrar inte Gud – den förvandlar oss. Den renar hjärtat från högmod och lär oss ödmjukhet.
Evangeliet om den samariska kvinnan avslöjar den djupa längtan som finns i varje människa. Jesus börjar samtalet med vanligt vatten men leder det mot mysteriet med det levande vattnet. Kvinnan lämnar sitt krus – en symbol för hennes tidigare trygghet – och blir ett vittne om det möte som har förvandlat hennes liv.
Fastan är en tid att återvända till källan.
”Att vara kristen börjar inte med ett etiskt beslut eller en stor idé, utan med mötet med en händelse, med en Person, som ger livet en ny horisont och därmed en avgörande inriktning” (påven Benedikt XVI).
f. Wojciech Knutelski
