Syr 24:1–2, 8–12; Ef 1:3–6, 15–18; Joh 1:1–18
Jesus Kristus kom som ett ljus till världen. Så som Kristus såg sig själv som världens ljus, ser han också oss som ljus för varandra. Vi ska hjälpa varandra att komma ut ur mörkret i våra tankar, till det eviga ljuset.
Så här i början på året börjar vi se framåt mot de ljusare tiderna i naturen, men vi bör även göra det mentalt. Då det pågår krig lite överallt i vår omvärld måste vi ändå försöka se att det någon gång tar slut och att vi alla kommer att gå en ljusare framtid till mötes.
Vi har ett vapen som är starkare än andra: Rosenkransen. Med den kan vi med fördel be ljusets mysterier, om och om igen! Vi vet alla att ljuset alltid besegrar mörkret, då minsta lilla ljus syns i mörkret. Ett mörker kan visserligen verka kompakt men minsta lilla ljus bryter sönder det. Därför älskar många av oss också att tända lite extra ljus när det är mörkt ute, som nu vid årsskiftet. Det är troligen också därför vi firar Jesu födelse under denna mörka årstid. Han som är ljusets Herre har besegrat världens ondska (mörker).
Det är också en fin påminnelse om att vi är livets ljus då vi fyller år och firar med en tårta med ljus i. Ju äldre man blir desto fler ljus. Även i livets mörkaste stunder mår vi bättre av ett tänt ljus, och när någon dör tänder vi ofta ett ljus som en påminnelse om den bortgångnes livssjäl. En för oss god person, som fått gå före oss till det eviga livet och in i Herrens ljus.
Så tänd ett ljus för Herren och be Rosenkransen!
diakon Lars-Lennarth Larsson
