16 NOVEMBER – 33:e söndagen ”under året”

Templets förstörelse, av Samuel Colman, cirka 1835.

Mal 4:1–2a; 2 Thess 3:7–12; Luk 21:5–19

Den nya världen är Guds kärleksfulla rike bland oss, en Guds gåva, men byggd med människors kärleksfulla hjälp. Vår tjänst är en kärlekens gåva till våra syskon i tron, som kommer att fogas in i den kärlekens kyrka Jesus kallar Guds rike och till vilken Jesus drar oss.

Världen är inte ett hinder, utan en utmaning. Den ger oss möjlighet att under Guds kärleksfulla blick vandra mot Guds härlighets rike och vittna om att Gud är kärlek. De förälskade kan inte uttrycka med ord hur mycket de älskar varandra eller vem denna kärlek är. De behöver inte heller försvara sig för att de älskar. Kärleken är oemotståndlig och talar för sig själv för de som i nåden upptäcker hur nära kärleken är dem och berör dem. Då blir Ordet ett ord även i oss: älskade barn, abba! kom! tag! läs! lyssna!

Denna kärleksrelation till Gud är viktigare än alla andra relationer och gör oss till autentiska människor och till Guds barn. Om vi älskar Gud mer än allt och låter denna kärlekens rörelse förbli i vårt centrum och utgångspunkten för all vår inre och yttre verksamhet, då kan vi profetiskt vittna om kärleken i varje stund och levande vandra på vägen i sanningen.

Den som fyller varje stund av sitt liv med den kärlek som Gud ingjuter i våra hjärtan mister inte delar av sitt liv, utan kan hela gå in i den himmel där Gud Kärleken blir allt i alla.

Det är så vi vinner vårt liv, när varje liten rörelse blir en kärleksfull rörelse i oss, i likhet med hur varje rörelse i Gud, den Tre­enige, är en kärlekens rörelse.

f. Matteus Collvin