Helige Josafat (cirka 1580–1623) är förmodligen en av kyrkans mindre kända helgon, men hans liv är ett starkt vittnesbörd om tro, enhet och mod. Han föddes i det som i dag är Ukraina, och växte upp i en värld splittrad mellan öst och väst, där det ofta rådde en starkt spänning mellan ortodoxa och katolska kristna. Redan som ung kände Josafat en starkt kallelse från Gud. Han gick i kloster och prästvigdes senare till biskop. Det som gjorde honom särskilt framstående var hans outtröttliga strävan efter att försöka hela splittringens sår och förena den ortodoxa och den nybildade grekisk-katolska kyrkan. Han blev känd som ”enhetens apostel”, och verkade inte genom tvång eller politik, utan genom bön, ödmjukhet och sitt eget föredöme.
Det berättas att den unge munken Josafat ofta knäböjde inför en ikon av Kristus och viskade: ”Herre, gör mig värdig att utgjuta mitt blod för din kyrka.” Några år senare fick hans bön sitt svar. År 1623, den 12 november, attackerades han medan han försvarade kyrkans enhet. En uppretad folkmassa dödade honom, och i sin dödsstund förlät han människorna. Hans martyrdöd blev inte orsak till djupare splittring, utan ett frö till försoning. I dag står helige Josafat som en skinande påminnelse om att enhet i kyrkan inte uppnås genom maktutövning eller argument, utan genom kärlek. Han är Ukrainas skyddshelgon (vi ber i dag för det ukrainska folket) och blev helgonförklarad av påven Pius IX den 29 juni 1867.
I Józef Simmlers målning ”Den helige Josafats martyrium” fångar konstnären med slående realism det sista, brutala ögonblicket i helgonets liv. Josafat ligger fallen till marken, kroppen slapp men ändå värdig, medan en beväpnad man avlossar det dödande skottet. En våldsam folkmassa omger honom – män i både östlig och västlig klädsel, som symboliserar den splittring mellan den ortodoxa och den katolska världen som Josafat så innerligt försökte läka. Deras ansikten är fyllda av vrede och förvirring, medan biskopen själv förblir lugn, med ett uttryck som speglar en inre bön i överlåtelsens stund. Bredvid honom ligger hans bibel – ett stilla vittne om den tro för vilken han ger sitt liv. Lägg också märke till ljuset i målningens övre vänstra hörn – i form av den helige Andes duva.
f. Patrick van der Vorst
(www.christian.art)
