Hes 47:1–2, 8–9, 12; 1 Kor 3:9b–11, 16–17; Joh 2:13–22
Roms biskopskyrka är tecknet på enhet i hela kyrkan. Men högtiden handlar om mer än en byggnad av sten; den påminner oss om att vi själva är Guds levande tempel.
Profeten Hesekiel ser vattnet strömma fram från templet och ge liv åt allt det berör. Där floden rinner, blomstrar världen. Så är det också med Guds nåd. Aposteln Paulus säger ”Ni är Guds tempel och Guds Ande bor i er”. Som kristna är vår kallelse att själva vara heliga platser, där Gud kan bo och verka.
I evangeliet renar Jesus templet. Han brinner av iver för Faderns hus och avslöjar att det sanna templet är hans egen kropp. Vi bör läsa dagens evangelium med stor uppmärksamhet för att förnimma något av den upprördhet, den indignation, den heliga vrede som Jesus känner som gör att han engagerar som han gör i templet.
Kanske skulle inte Jesu agerande vara accepterat i svensk kultur där man ofta förväntas att undvika konflikter till varje pris. De flesta vill visa sig som snälla och toleranta personer.
När vi firar Lateranbasilikan, firar vi också vår egen kallelse. Vi är levande kyrkor, en avbild av Gud, som ska brinna med iver för evangeliet, burna av den helige Ande.
f. Chikezie Onuoha
