Sankta Ingrid av Skänninge föddes som Ingrid Elofsdotter. Inte mycket finns nedtecknat om hennes barndom och uppväxt men man vet att hon var dotter till en östgötsk högfrälseman vid namn Elof och att hennes släkt tillhörde rikets högsta aristokrati. Ett av Ingrids syskon var ordensriddaren Johan Elofsson, som var svärfar till Birger Persson, Heliga Birgittas far. Förutom fädernegodsen ägde ätten också flera gårdar på Öland.
Ingrid gifte sig själv med en adelsman, men när hon blev änka beslöt hon sig för att leva sitt liv enbart för Gud och började bära dominikansystrarnas ordensdräkt och följa dess levnadsregler. Hon tillhörde en krets av fromma kvinnor kring dominikanen Petrus de Dacia, som då var lektor i Skänninge konvent. I ett av sina brev beskriver Petrus att en av hans ”andliga döttrar” levde ett särskilt asketiskt liv och upplevde många mysterier, och det antas generellt att det var Ingrid han avsåg.
Omkring 1272 grundade Ingrid dominikansystrakonventet i Skänninge men till en början var klostret informellt. Efter flera personliga besök i Rom lyckades hon till sist få påven Martin IV:s godkännande och 1281 invigdes klostret med Ingrid som priorinna.
Klostret kallades till en början S:t Martins kloster, efter Martin av Tour, eftersom det redan fanns en kyrka uppkallad efter honom på ägorna. Från sin välbärgade släkt mottog Ingrid många donationer och klostret frodades. Men hösten 1282, bara ett år efter att klostret invigts, gick Ingrid bort.
Efter sin död blev Ingrid betraktad som helgon och många började vallfärda till klostret. Officiellt var hon bara ett så kallat lokalhelgon så när heliga Birgitta helgonförklarades 1391 började man från svenskt håll verka för att även få Ingrid officiellt helgonförklarad. Trots ett träget arbete under konciliet i Konstanz 1414 lyckades man inte, men 1499 tillät påven Alexander VI skrinläggning av hennes reliker, vilket skedde under högtidliga former 1507.
Först efter Ingrids död började man kalla klostret S:ta Ingrids kloster. Det var här som heliga Birgittas yngsta dotter, Cecilia, var novis då Birgitta och hennes make åkte på pilgrimsfärd till Santiago de Compostela, och Birgitta hade tänkt sig att dottern skulle förbli i klostret. Men Cecilias äldre bror, som var hennes tillfälliga förmyndare, tog henne ur klostret och gifte bort henne innan hon hann avge sina klosterlöften.
Det sista kungliga skyddsbrevet för S:ta Ingrids kloster utfärdades 1521 av Kristian II. Klostret finns med i källorna ända fram till 1547, då Gustav Vasa gav order om att bryta stenen ur klosterbyggnaderna för att använda till slottsbygget i Vadstena. Redan innan dess ska det ha eldhärjats. Rester av klostrets murar grävdes fram under första hälften av 1900-talet och på klostergården finns en delvis rekonstruerad brunn.
Sankta Ingrid av Skänninge firas den 9 oktober.
Katolskt magasin
