Helena av Konstantinopel – 18 augusti

En av freskerna i basilikan ­Santa Croce in Gerusalemme återger berättelsen om hur man återfann tre kors vid utgrävningar vid Golgata i Jerusalem. Mannen som sitter på ett av korsen var död men väcktes till liv när hans kropp lades på det sanna korset. (Foto: Wikimedia Commons)

Sankta Helena av Konstantinopel var mor till kejsar Konstantin den Store, den romerske kejsare som efter århundraden av förföljelse mot de kristna legaliserade kristendomen genom ediktet i Milano år 313. Biskop Eusebius av Caesarea skriver i sin kyrkohistoria från denna tid att Helena blev kristen genom sin son.

Helenas insats för den framväxande kyrkan kom att bli av stor betydelse och hon har lämnat bestående spår efter sig. På hennes initiativ uppfördes flera av de mest betydelsefulla byggnaderna i den kristna traditionen: Födelsekyrkan i Betlehem, Heliga gravens kyrka i Jerusalem samt basilikan Santa Croce in Gerusalemme i Rom. Det var under en pilgrimsresa till Heliga landet som Helena enligt traditionen återfann vera crux, det sanna korset, vars reliker senare fördes till Rom och bevaras i Santa Croce in Gerusalemme. Hon räknas som en av de första kejserliga beskyddarna av den kristna tron och vi firar hennes helgondag den 18 augusti.

Flavia Julia Helena föddes omkring år 250 i Drepanum i nuvarande Turkiet. Hon var av enkel härkomst, kanske dotter till en krogägare, men kom att bli maka eller konkubin till den romerske officeren Constantius Chlorus, som senare utnämndes till kejsare. Tillsammans fick de sonen Konstantin, som blev en av de mest betydelsefulla ledarna i romarrikets historia. Av politiska skäl upplöstes förbindelsen mellan föräldrarna kring år 289, men relationen mellan mor och son förblev nära. När Konstantin utnämndes till kejsare år 306, tilldelade han sin mor titeln Augusta, en kejserlig hederstitel som gav henne betydande inflytande vid hovet och i det offentliga livet.

Sankta Helena i bildkonsten

Helena har varit ett återkommande motiv i den kristna bildkonsten sedan senantiken, genom medeltiden och in i renässansen och barocken. Hon har tolkats av konstnärer som Piero della Francesca, Domenico Ghirlandaio, Lucas Cranach den äldre och Peter Paul Rubens. Genom dessa skiftande epoker har olika aspekter av hennes liv och gärning lyfts fram, men vissa ikonografiska kännetecken är återkommande.

Som kejsarmoder framställs hon ofta i rikt dekorerade dräkter, med krona eller diadem på huvudet. Ibland bär hon en byggnadsmodell i handen, en hänvisning till de kyrkobyggnader hon lät uppföra. Det mest karakteristiska attributet är dock ett stort, stående kors av trä, symbolen för det sanna korset. Detta motiv blev ett särskilt populärt ämne i både väst- och östkyrklig konst, där hon ibland avbildas tillsammans med kejsar Konstantin, hållande korset mellan sig.

Vera crux

År 326 gjorde Helena en resa till Heliga landet. I Jerusalem lät hon arkeologer lokalisera de platser som förknippas med Kristi lidande och död. Vid platsen för Golgata, där Heliga gravens kyrka senare uppfördes på Helenas initiativ, fanns ett Venustempel uppfört av kejsar Hadrianus på 100-talet. Enligt legenden påträffades där tre kors och för att avgöra vilket som var Kristi kors prövades dessa genom att en nyligen avliden kropp lades på vart och ett av dem. På ett av korsen blev den döde återuppväckt vilket identifierade det som det sanna korset. Det delades sedan i tre delar; en för Jerusalem, en för Konstantinopel och en för Rom.

Förutom korset tog Helena med sig flera andra reliker tillbaka till Rom: titulus crucis, alltså inskriptionen som hängdes på korset, en spik från korset, törnen från törnekronan, ett finger från aposteln Tomas som betvivlat Kristi uppståndelse, samt en del av korset som tillhörde den botfärdige rövaren. Dessa reliker bevaras än idag i basilikan Santa Croce in Gerusalemme, som hon lät bygga över sitt eget palats i Rom. I kyrkans absid kan man se en cykel freskmålningar från 1400-talets slut av den romerska konstnären Antoniazzo Romano, som föreställer Helenas pilgrimsresa.

Bara ett par år efter hemkomsten till Rom dör Helena år 330. Sin unika position i det romerska imperiet använde Sankta Helena för att söka Kristus och stärka och befästa kyrkan och hennes tro i det offentliga rummet, efter århundranden av förbud och förföljelser. Genom henne och hennes son har vi än idag platser, kyrkor och reliker att besöka och förundras över som konkreta utgångspunkter för reflektionen över Kristi liv, död och uppståndelse.

Elisabeth Lindstrand

Bön

Heliga Helena, du krogägarens dotter, som Gud gjorde till rikets kejsarinna: be för alla kristna som har makt och inflytande i politik och näringsliv, att de vågar använda sina möjligheter till Guds ära och människors bästa. Amen.