Pred 1:2; 2:21–23; Kol 3:1–5, 9–11; Luk 12:13–21
Jesus säger: ”Akta er för allt habegär”. Cassianus säger att själva begäret måste ryckas upp med roten: ”Det är ingen som helst nytta med att inte ha några pengar, om man trots det gärna skulle vilja ha dem.”
Omgivningen märker det, men inte den girige själv. Han gör som bonden i liknelsen, han överlägger bara med sig själv. Både när han planerar för större lador och när han lyckönskar sig själv.
Det är inte svårt att förstå denna liknelses budskap. Men det kan vara svårt att se det hos sig själv. Den girige är själv övertygad om att det är det enda kloka sättet att leva på. Det finns alltid skäl att anföra. Men Gud kallar det dårskap.
Den monolog som vår arme bonde förde med sig själv ersattes av den dialog som vi kallar bön. Det ger både kraft och vägledning. Kristus blev allt för dem. De ”föredrog ingenting framför kärleken till Kristus”.
De började också se på sina medmänniskor med nya ögon. Antingen det var greker eller judar, slavar eller fria, svenskfödda eller från andra länder. En ny gemenskap skymtade fram. Denna nya gemenskap har sin källa i Jesus Kristus.
Han är ”den osynliga Gudens avbild”, som låter sin bild växa fram i den människa som lever i gemenskap med honom. Så är människan tänkt från första början, skapad till Guds avbild och likhet.
p. Ingmar Svanteson OSB
