Den av FN initierade Världsmiljödagen och Världshavsdagen firas årligen den 5 juni respektive 8 juni. Varje år uppmärksammas ett tema och i år uppmanar FN till gemensamma åtgärder för att ta itu med den globala plastföroreningen – ett fenomen som hotar människors, djurs och ekosystems välbefinnande på land, i haven och i luften.
Numera genomsyrar plastföroreningar varje hörn av planeten. Plastpartiklar tränger till och med in i våra kroppar i form av mikro- och nanoplast. Människor och djur får i sig plast på många olika sätt, ofta omedvetet, direkt och indirekt, vilket har en negativ inverkan på vår hälsa och miljön. Nanoplastpartiklar kommer in i våra kroppar genom konsumtion av dricksvatten och mat, och även i spädbarns kroppar via modersmjölk. Plastpåsar sväljs av djur, pet-plastflaskor ansamlas i hav och floder, och kasserade fiskeredskapsfällor dödar urskillningslöst marint liv.
Under de senaste åttio åren har mer än nio miljarder ton plast producerats världen över, mer än hälften under de senaste två decennierna. Av all plast som hittills kasserats har mindre än tio procent återvunnits. Och produktionen fortsätter ohämmat: 360miljoner ton plast produceras varje år.
Upprepade gånger har den nyligen avlidne påven Franciskus uppmanat alla av god vilja att vårda Guds skapelse, att engagera sig i hållbar produktion, transport och konsumtion, skydda hav och oceaner samt reparera ekosystem och bevara den så livsviktiga biologiska mångfalden. I en tv-intervju 2022 sa han ”att kasta plast i havet är kriminellt. Detta dödar den biologiska mångfalden, jorden, allting. Om saker och ting inte förändras kommer våra barnbarn att behöva leva i en ogästvänlig värld inom trettio år.”
I social- och miljöencyklikan Laudato si (2015) uppmanar Franciskus regeringar, industrier och makthavare av olika slag att kraftfullt agera för att minska produktion av föremål tillverkade i plast. Påven vädjar också till varje individ att ta hand om skapelsen genom små dagliga handlingar, genom att undvika användningen av plast. Om små dagliga handlingar, som kan verka obetydliga i jämförelse med nödvändiga strukturella förändringar på nationell och global nivå, skriver påven Franciskus att ”alla dessa återspeglar en generös och värdig kreativitet som får fram det bästa hos människor. Att återanvända något i stället för att omedelbart kassera det, när det görs av rätt skäl, kan vara en kärlekshandling som uttrycker vår egen värdighet.”
Den universella kyrkan uppmuntrar individer, industrier och regeringar att anta hållbara metoder som leder till systematisk förändring i hur vi producerar och konsumerar, och förändringar i våra livsstilar, och därigenom visar vår omsorg om vårt gemensamma hem – planeten jorden.
Charles Câmara
