Han var nära vän till Heliga Birgitta och hade diplomatiska uppdrag utomlands. Hemming av Åbo var en av de mest betydelsefulla biskoparna i medeltidens Sverige.
Hemming av Åbo föddes troligen omkring 1290, i Bälinge socken norr om Uppsala. Hans släktrötter är inte närmare bekanta men han antas ha gått i katedralskolan i Uppsala för att därefter studera vid universitetet i Paris, under självaste Petrus Rogeri, som senare blev påve Clemens VI.
Omkring 1330, eller strax dessförinnan, blev Hemming kanik i Åbo stift. När dåvarande biskopen av Åbo, Benedictus, avled valde domkapitlet i november 1338 Hemming till biskop i Åbo. Han vigdes till biskop i Storkyrkan i Stockholm året därpå.
Hemming var starkt emot världsligt inflytande i kyrkan och menade att lekfolket saknade all bestämmanderätt i kyrkliga angelägenheter. Tidigt gick han in för att utveckla stiftet på olika sätt, bland annat genom att bygga och rusta upp domkyrkan som härjats svårt av en brand 1318. Han inrättade också ett domprostämbete och utarbetade Finlands första kända synodalordning 1352.
Vid ett möte mellan Hemming och ärkebiskopen i Uppsala drogs gränsen mellan Åbo och Uppsala stift och tack vare Hemming fick Finland 1362 samma rättigheter som övriga svenska landskap.
1354 skänkte han hela sitt bibliotek till domkyrkan – över fyrtio verk som omfattade bland annat kyrkofädernas skrifter och arbeten om den kanoniska rätten. Han strävade också efter att höja prästerskapets bildning och från hans tid finns de första uppgifterna om präster från Finland som studerat vid universitet.
Hemming av Åbo var nära vän med heliga Birgitta. Hon hade stort förtroende för honom och det var sannolikt på hennes uppdrag som han 1348 reste från Alvastra kloster till Frankrike med Petrus Olavi. Hans uppgift var att överlämna Birgittas uppenbarelser till påve Clemens VI, som befann sig i Avignon, samt att försöka stifta fred mellan Frankrike och England.
Det har genom historien förekommit påståenden om att Hemming av Åbo var en av de pådrivande i kung Magnus Erikssons misslyckade krigståg till Ryssland 1348–1350. Det saknas dock belägg för att han aktivt påverkade kungen, även om det torde vara bekräftat att han, liksom heliga Birgitta, stödde kungen. Efter krigståget fick dock både Hemming och Sveriges övriga biskopar gå i borgen då kungen tvingades ta ett lån av påven. Det resulterade i att Hemming senare fick återbetala lånet, under hot om bannlysning.
Biskop Hemming dog 1366 och gravlades i det kor han själv låtit bygga i Åbo domkyrka. Efter hans död började man i Åbo uppteckna mirakel som man knöt till honom och en folklig helgonfromhet tog form. Vid 1400-talets slut ansökte man om en officiell helgonförklaring.
År 1497 fick man påvligt godkännande att åkalla Hemming som salig i de nordiska länderna, samt flytta hans kvarlevor till ett helgonskrin. Hemming blev dock aldrig helgonförklarad, eftersom Reformationen avbröt processen.
I Åbo domkyrka finns idag ett etui av trä som anses vara Hemmings relikskrin och som innehåller delar av ett skelett som har tillhört en äldre, kraftigt byggd mansperson.
Hemming av Åbo firas den 21 maj.
Katolskt magasin
