Jes 43:16–21; Fil 3:8–14; Joh 8:1–11
Strutsar och schakaler som prisar Herren! Guds rike är verkligen annorlunda! Profeten Jesaja säger: Glöm det som varit – något nytt kommer, märker ni det inte? Gud ger oss levande vatten – sig själv – som flödar i vårt förtorkade inre.
Evangelietexten om äktenskapsbryterskan säger något mycket viktigt. Folkhopen tror att de äntligen har hittat något att sätta dit Jesus för. De söker dom och straff, men han förkunnar något nytt, en gudomlig rättvisa. Jesus verkar märkligt trött och nästan frånvarande i texten. Är det ett spår av ett leende i hans svar? Ett leende över människans oförmåga att se sig själv, sina egna tillkortakommanden, och i stället släpa på anklagelsernas stenar, ständigt redo att kasta på våra systrar och bröder.
De äldsta släpper sina stenar först. De yngre följer de äldres exempel och snart finns det ingen kvar. Kvinnan är ensam kvar med Jesus. Jesus pekar på en gudomlig rättvisa, och en dom som till sist bara är hans. Det är verkligen en källa till tacksamhet att vi inte behöver vara domare, domen är bara Herrens! Och han ser oss som vi är men med kärleksfulla ögon, trots vår grälsjuka, vår snålhet och vårt snabba dömande av medmänniskor. Synden vi ofta begår är att missa det som redan spirar: Guds rike, hans nåd och barmhärtighet. Ett uttryck för Guds väsen.
f. Henrik Glamsjö
