Silvester – 31 december – Katolskt magasin

Helige Silvester, avbildad i Livre d’images de Madame Marie (cirka 1285).

Han var påve under de kanske mest omvälvande åren i kyrkans historia, när Guds folk äntligen fick andas fri luft i Romerska riket. Trots det vet vi nästan inget om den helige Silvester – men legenderna låter oss ana en herde som var full av sanning och andlig styrka.

Den ångestfyllda tiden av förföljelser mot kyrkan i romarriket tog äntligen slut år 313, då kejsaren Konstantin tillät kristendomen. Nu blomstrade kyrkans verksamhet, massorna strömmade till, de stora basilikorna byggdes över apostlarnas gravar, och kyrkan överöstes med gåvor. Biskopen Eusebios från Palestina, själv ögonvittne, skrev om omvälvningarna med ord som leder tanken till stämningen i Östeuropas kyrkor när statsabsolutistiska system bröt ihop under 1990-talet och kyrkan levde upp där. (Må Gud ge oss här i Väst liknande framgång!)

Särskilt bland oss som satt vårt hopp till Guds smorde rådde en obeskrivlig glädje. En gudomlig fröjd slog ut i blom hos alla, när vi såg hur alla platser som fallit samman för tyrannernas gudlöshet liksom levde upp efter ett långt och dödsbringande övervåld, att helgedomar åter reste sig ofantligt högt från grunden med en långt större glans än de förstörda […] Därefter uppfördes ett skådespel som vi alla längtat efter: kyrkoinvigningar i städerna […] biskopar samlades, människor kom långa vägar från alla håll, vänskap uppstod mellan människor från olika håll, Kristi kropps lemmar förenades i full endräkt […] en och samma lovsång till Gud steg från alla […]

Vidare var det biskoparnas fullkomliga gudstjänster, prästernas heliga förrättningar, kyrkoseder till Guds behag som övades än genom psalmsång, än genom gudomlig och mystisk liturgi och det frälsande lidandets hemlighetsfulla sinnebilder. Gamla och unga, män och kvinnor, prisade Gud som är det godas upphov med glatt sinne och hjärta av all sin själ genom böner och tacksägelse.

(Eusebios, Kyrkohistoria, X:3, Artos förlag)

Nyårsaftonens helgon, den helige Silvester I – den 32:e påven efter Petrus – ledde kyrkan just under denna omvälvande tid; han var påve åren 314–335. Han måste ha bidragit till det kristna uppsvinget, men vi vet nästan inget om honom (Eusebios, hans samtida, nämner honom inte).

Vi får nöja oss med legenderna. Det sägs att Silvester i en religiös stridsdebatt med tolv judiska skriftlärda besegrade den ene efter den andre. Till sist visade en av judarna sin andliga ”makt” genom att viska något i örat på en tjur och tjuren föll död ner. Publiken var nu emot kyrkans parti. Då viskade Silvester något annat i tjurens öra och genast blev den levande. Alla var nu för kristendomen. Nästa problem var en drake som varje dag dödade mer än trehundra man med andedräkten från sin fula mun. De romerska avgudaprästerna klagade till kejsaren och påstod att detta hade börjat just när kejsaren antog kristendomen. Kejsaren vände sig till påven Silvester och påven vände sig till Gud. Då visade sig den helige Petrus för Silvester och sa att han skulle gå till draken, befalla den att stanna på sin plats, binda ihop käften på den och sätta sitt sigill ovanpå. Med en lampa i handen gick påven de hundrafemtio stegen ned för trappan till odjurets boning, utförde Petrus befallning och staden Rom var räddad. Bara legender? Säkert, men de låter oss (i symbolform) ana det verkliga helgonet bakom: en förkunnare som kunde övertyga sina motståndare med argument som dels gav ny livskraft (tjuren) och dels befriade människorna från hedendomens ångestvärld (draken). En man full av sanning och andlig styrka.

Silvesters kropp vilar i Priscillakatakomben i Rom. Hans själ är hos Gud, i ständig förbön för den kyrka på jorden som han ledde och lämnade kvar. Under årets sista timmar vill detta okända helgon från fornkyrkans glansdagar uppmuntra oss. Må vi tillsammans med honom och med alla årets helgon vända oss uppåt i tacksamhet mot Gud. Vad det nya året än bär i sitt sköte: låt oss välkomna den framtid Gud har tänkt för oss och för hela hans heliga, katolska och apostoliska kyrka, det folk som vandrar med honom genom tiderna. Må vår lovprisning vara ett andligt fyrverkeri som välsignar det kommande året och fördriver all ondska!

(Katolska liturgiska nämnden)

Kyrkans bön på denna dag:

Räck ut din hand från höjden, Herre, och hjälp ditt folk, så att vi, stödda av den helige påven Silvesters förbön, lever detta liv under ditt beskydd och lyckligt når det eviga. Genom din Son, Jesus Kristus, vår herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.