Aleksej Navalnyj; Albert Bonniers Förlag, 2024
Aleksej Navalnyj är glasklar med vad han anser om regimen som styr Ryssland och om president Putin. De yttrar lögner, lögner, lögner. Det var mot en förljugen statsapparat, djupt indragen i korruption, som han engagerade sig och för maktskifte och för frihet i Ryssland. Navalnyj skriver: ”De som har makten bör bytas ut. Det bästa sättet att välja ledare är genom öppna och fria val. Alla behöver ett rättvist rättsväsende. Korruption förstör staten. Det ska inte finnas censur.”
Som bekant dog Navalnyj i ryskt fängelse tidigare i år. Sättet han dog på uttalas tydligt av bokens sammanställare, från det hållet ges inte utrymme för den oklarhet som annars omger händelsen: Aleksej Navalnyj blev mördad. På bilder från begravningen skymtar Navalnyjs ansikte, så annorlunda än hur det ser ut på de bilder som finns med i Patriot, där han är full av liv och verkar – lycklig. Man kan nog utgå från att Navalnyj fann sin livsuppgift: att förkunna möjligheten för förändring för det ryska folket genom att fälla regimen. Detta åsamkade honom lidande. Dom staplades på dom och Navalnyj avtjänade mot slutet av livet ett fängelsestraff mycket längre än det genomsnittliga straffet för ryska mördare.
Navalnyj säger att det är alltför uttjatat att tala om Kafka i sammanhanget, men det är svårt att undvika. När man tar del av Navalnyjs skildringar av de absurda turer i rättssystemet som han tvingades med i, kan man emellanåt få för sig att man lagt Patriot ifrån sig och istället börjat läsa en variant av Processen. Således dömdes han inledningsvis efter sin återkomst till Ryssland 2021 för att inte ha inställt sig hos myndigheterna under sin skyddstillsyn efter en tidigare dom. Anledningen kunde annars tyckas vara god: han låg i koma i Tyskland. Till sist dömdes han till nitton extra år för att han ansågs ha ägnat sig åt extremism genom sin antikorruptionsbyrå.
Men för att ta det från början. Patriot är en bok vars första hälft utgör en självbiografi. Navalnyj berättar om uppväxten i Sovjet, hur han kom att tvivla på staten, hur han utbildade sig till jurist och började verka oppositionellt. Läsaren får en bild av Sovjet, Ryssland efter Sovjet och av Navalnys egen utveckling och psykologi. Och han berättar om hur han blev förgiftad 2020.
Den senare delen av boken utgörs av dagboksanteckningar och inlägg som han lät publicera på Instagram mellan februari 2021 och nyårsafton 2023. En del av inläggen har redigerats för att förtydliga och undvika upprepningar. Navalnyj verkar ha behållit både ett livligt humör och ödmjukhet inför sin roll i det politiska landskapet. Han berättar om sin religiösa tro. Och han är på det klara med hur hans framtid ser ut. ”Jag visste från början att jag skulle sitta livet ut – antingen resten av mitt liv eller resten av regimens liv.”
Navalnyj är inte antirysk. Därav bokens titel. Men han anser att Ryssland förstörs inifrån av sina ledare. Han har vidare kritiserats för samarbete med högerpopulister. Navalnyj adresserar en del av kritiken och avger förklaring. Han menar också att alla Putin-kritiker behöver gå samman för att påverka situationen i Ryssland. Sådan var taktiken. Inför val uppmanade han alla oppositionella att rösta på kandidaten som låg tvåa, då Putin låg etta, oavsett vilken politik tvåan stod för. Huvudsaken var att komma åt den nuvarande regimen.
Navalnyj menar att Ryssland aldrig har blivit en reguljär demokrati. Han sörjer över det och ser framför sig hur hans land hade kunnat bli en modern stat i europeisk mening, men att landets ledning förhindrat det, inte minst genom omfattande korruption där ryska skattepengar fallit i högt uppsatta ämbetsmäns fickor och omvandlats till lyxliv och fastigheter utomlands. Det var undersökningar av korruption och delgivandet av dem till det ryska folket som var kärnan i hans verksamhet och som utgjorde grunden för hans politiska arbete. Det ryska rättssystemet klassade det som extremism.
Navalnyj är död. Men vi kan fortfarande lära känna honom genom hans egna ord i Patriot. Det är något vi bör göra.
Andreas Creutz
