Den mest kända berättelsen om S:t Nikolaus handlar om en fattig man som inte hade råd med hemgiften för sina tre döttrar. Dessa riskerade därför att förbli ogifta och betraktas som prostituerade. När S:t Nikolaus fick höra om flickorna smög han i hemlighet till familjens hus om natten och kastade in tre penningpungar med guldmynt genom fönstret. Enligt en version ska några av pengarna ha hamnat i en strumpa som hängde på tork vid den öppna spisen. (Målning i Pinakoteket i Vatikanen)Det finns inte särskilt många historiska fakta om S:t Nikolaus. Vad vi dock kan vara ganska säkra på är att han var biskop av Myra i Lykien på 300-talet. Resten är legender och berättelser.
Nikolaus antas ha varit född någon gång mellan 280 och 286 i Patara i Lykien, nuvarande Xanthos i Turkiet. Hans far, Eufemius, var känd för sin välgörenhet och modern Anna var syster till dåvarande biskopen av Myra.
Redan tidigt tycks Nikolaus ha fått kallelsen och han vigdes till präst av sin morbror. Han var också en generös och välvillig man, precis som sin far. När hans föräldrar dog gav han bort den ärvda förmögenheten till fattiga behövande och kort därefter inträdde han som abbot i ett kloster, grundat av hans morbror. När även morbrodern gick bort bestämde sig Nikolaus för att vallfärda till det heliga landet.
Nikolaus var fortfarande mycket ung då han valdes till biskop av Myra omkring år 300. Legenden berättar att han, genom sin fromhet och genom underverk, förändrade biskopsdömet som sägs ha varit förfallet. Han hade dock bara varit biskop i några år när regionen drabbades av kristendomsförföljelser. Själv ska han ha fängslats för sin tro omkring år 310, och när han år 325 deltog i kyrkomötet i Nicea lär han ha varit svårt märkt av den misshandel han fått utstå i fängelset. Det finns dock inga historiska belägg för detta.
Räddad av sjörövare
Det finns många legender knutna till Nikolaus och en av de äldsta berättar om hur han räddade tre soldater från att bli avrättade under ett uppror i staden. Männen, som sänts till staden för att återupprätta lugnet, imponerades av Nikolaus och kunde ställa allt i ordning utan blodsspillan. Men när de kom tillbaka från sitt uppdrag baktalades de och kastades i fängelse. Då mindes de Nikolaus och påkallade hans hjälp. Han visade sig då i en dröm för kejsaren och hans prefekt, och manade dem att ge sändebuden fria.
Nikolaus dog den 6 december någon gång mellan åren 345 och 351. Redan på 400-talet restes en basilika över hans grav men den rasade samman cirka hundra år senare under en jordbävning. Kejsar Justinianus I beslöt då att den skulle återuppbyggas som kupolkyrka, och i anslutning till denna byggde man ett kloster för att ta sig an helgedomen och de många pilgrimer som sökte sig dit.
När Nikolauskyrkan plundrades år 1071 av de turkiska seldjukerna, beslöt en sjörövare från Syditalien sig för att rädda helgonets reliker. Han lade dem i ett skrin och förde dem till hemstaden Bari. Där byggdes senare en basilika till Nikolaus ära, och där bevaras relikerna än idag. Den tomma sarkofagen finns fortfarande kvar i gravkyrkan i Myra.
Världskänd
Det lär finnas över tvåtusen kyrkor i Europa vigda till det populära helgonet Nikolaus. Med holländska protestantiska emigranter kom han också att hamna i USA. Där ändrades Sankt Nikolaus holländska namn Sinte Klaus till Santa Claus och resten är, som man brukar säga, historia. Genom en blandning av helgonlegenden kring den gode Nikolaus och de nordiska folksagorna om tomtenissen som belönade snälla barn med presenter uppstod så den moderne jultomten.
Nikolaus är skyddshelgon för bland annat fattiga barn, ministranter och oskyldigt dömda samt för Ryssland, Serbien, Makedonien och Grekland. Han firas den 6 december.
Bitte Assarmo (ur Km nr 12/2015)
