Josemariá Escrivá; Catholica, 2024
Kärleken till kyrkan, ja! Nog är det troligt att de flesta av världens över en miljard katoliker hyser kärlek till sin kyrka. Om inte så får vi läsare av denna bok ta emot fakta som bevisar hur älskansvärd den kyrkan är.
”I kyrkan upptäcker vi Kristus som är vår kärleks kärlek. Och vi bör önska att alla ska få denna kallelse, denna innerliga glädje som berusar våra själar, den rena sötman från Jesu barmhärtiga hjärta.” Det fastslår Josemariá Escrivá i en av sina tre predikningar vilka utgör huvudinnehållet i boken. Som en självklar grund i hans budskap, upprepar han sin kyrkas eviga kännetecken: en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka. Meningen styrks med citat ur Bibeln. Men – bör vi inte stärka de kristnas enhet? Jo, säger predikanten. ”Men det finns bara en sann kyrka.”
När Josemariá Escrivá grundade Opus Dei, ville han betona hur alla, präster och lekmän, skulle tjäna kyrkan ”på det sätt som kyrkan ville bli tjänad”. Det betonas också i de tre predikningarna. Lekmännen är kallade till samma helighet i sina familjer och i sina jobb som prästerna i sin tjänst. Josemariá skriver att han är ”en troende bland andra”. Men ”vid altaret är jag Kristus”.
I bokens eftertext berättas att Josemariá fick motta glada gratulationer när kyrkan beslöt att den helige Josefs namn skulle nämnas i mässans kanon. Här fick han medhåll i sin betoning av helighet i det enkla arbetslivet. De tre predikningarna hölls på 1970-talet. Prästen Josemariá märker att många kristna runt honom vill anpassa sig till ”den moderna tiden”. De saknar ”kristusar” som kan leda dem rätt. Liknande iakttagelser hörs inom kristenheten i dag, femtio år senare. Den här lilla minipocketen skänker hopp. Läs den sakta, gärna med lite understrykningar här och där.
Kerstin Elworth
