Virgilius, en av sin tids mest lärda, vaktar ingången till domkyrkan i Salzburg, där han var den förste biskopen. Ursprungligen kom han från Irland, där han var abbot i Aghaboe Abbey. (Foto: Wikimedia Commons)Virgilius (cirka 700–784) var en av hundratals keltiska munkar från Irland som hängivet spred både kristen tro och kultur till stora områden i Europa under tidig medeltid. Deras insatser var avgörande för kyrkans utbredning. Men allt gick inte friktionsfritt, ens mellan helgon. Två gånger anmälde helige Bonifatius den irländske munken till påven Sakarias.
Den första dispyten gällde en förvanskad dopformel som hade använts av en dåligt utbildad präst, som tjänstgjorde i ett område i nuvarande Österrike där Virgilius var ansvarig. Även Bonifatius var mycket aktiv i denna del av Europa och var kanske inte helt nöjd med att en envis irländare hade blandat sig i arbetet. Den stackars prästen som nu stod i fokus hade istället för att döpa in nómine Patris et Fílii et Spíritus Sancti (i Faderns och Sonens och den helige Andes namn) brukat säga in nomine patria et filia et spiritu sancta (ungefär ”i fäderneslandets och dotterns … namn”). Inkorrekt, ja, men Virigilius hävdade att sakramentshandlingen ändå var giltig eftersom avsikten hade varit att döpa enligt kyrkans bekännelse och det fanns därför inte behov av omdop – och påven höll med.
Den andra dispyten gällde Virgilius påstående att jorden hade antipoder. Ursprungligen är det en geometrisk utsaga, att alla punkter på ytan av en sfär har en motsatt punkt på andra sidan, men det hade kommit att inkludera tanken att antipoden var land med människor som levde upp och ner i förhållande till oss (antípodes, ”motsatta fötter”). Att jorden var rund visste man sedan grekernas tid, och det var inte kontroversiellt enligt kyrkan. Kyrkofadern Augustinus (354–439) var införstådd med det, men avfärdade att det fanns människor som levde på motsatta sidan av oss, och det var den gängse uppfattningen bland de lärda under tidig medeltid. Man trodde nämligen att det var omöjligt för människor att ta sig dit på grund av en outhärdlig hetta vid ekvatorn.
När nu Virgilius, som matematiker, hävdade att jorden hade antipoder valde Bonifatius (som förmodligen redan var irriterad på irländaren) att tolka honom på sämsta sätt: Finns det människor på södra halvklotet kan de inte vara ättlingar till Adam och Eva; alltså är de inte frälsta av Kristus (som kom för att frälsa Adams barn); alltså strider Virgilius påstående mot kyrkans lära. Åtminstone var det så han verkar ha presenterat saken för påven, som svarade att om Virgilius verkligen påstår detta far han med irrläror. Vi vet inte hur debatten utvecklade sig, men Virgilius blev aldrig exkommunicerad. Tvärt om utnämndes han senare till biskop av Salzburg.
Trots att Virgilius var en av Europas viktigaste missionärer, och en av de mest lärda på sin tid, föll han snart i glömska efter sin död och hans skrifter försvann. Det var inte förrän hans omärkta grav återupptäcktes 1181 som kyrkan blev påmind om honom, och mer än hundra mirakler förknippades på kort tid med den keltiske munken. Hans namn spreds över kontinenten och 1233 helgonförklarades han av påve Gregorius IX.
Mattias Lindström
Helige Virgilius, du missuppfattades och anklagades av goda människor i din tids kyrka, men du var ödmjuk, därför att du hade goda argument. Be för alla som diskuterar på sociala medier att de respekterar fakta och inte faller för enkla svar på komplicerade frågor.
(Katolska liturgiska nämnden)
