Från tidig ålder omgavs hon av krig och våld. Men när hon själv blev vuxen levde hon ett liv i kärlekens och fredens tecken. Idag är Hilda av Whitby ett av Englands mest älskade helgon.
Det mesta vi idag känner till om Hilda av Whitby kommer från boken Det engelska folkets kyrkohistoria, skriven av den anglosaxiske munken Beda den vördnadsvärda. Han kallas ibland den engelska historievetenskapens fader. Beda levde mellan 672 och 735 och vet att berätta att Hilda föddes omkring år 614, troligen i Bamburgh i Northumbria.
Hon växte upp i en orolig tid. De anglosaxiska släkterna, som då styrde stora delar av England, stred inbördes om riket. Kungar avlöste varandra – ofta med våld – och Hildas familj befann sig mitt i kampen om kungamakten.
När Hilda bara var ett spädbarn mördades hennes far av kung Elmet i det som nu är västra delen av Yorkshire. Kort därefter mördades kung Elmet av Hildas farbror Edwin, som därmed tog över kungatronen.
Hilda och hennes syster växte upp som prinsessor vid kung Edwins hov. Det var också där de döptes, på påsken 627. En liten träkyrka hade rests för ändamålet, nära den plats där Yorks katedral står idag. Hilda döptes tillsammans med kungen och hela hovet.
Vad Hilda gjorde under de kommande tjugo åren efter dopet är knapphändigt dokumenterat. Eftersom hon var prinsessa är det troligt att hon gifte sig. Eftersom det ständigt pågick krig är det sannolikt att hon i så fall också blev änka. Men när hon var 33 år gammal, 647, trädde hennes syster in i en klosterorden i Frankrike och det förändrade hela hennes liv.
Efter systerns avresa till klostret tycks Hilda ha velat följa efter. Hon tog sig så långt som till East Anglia, på England östkust. Då blev hon kallad tillbaka till Northumbria av dåvarande biskopen, Aidan av Lindisfarne. Genom hans försorg blev hon abbedissa i en klosterkommunitet i Hartlepool.
Ett par år senare blev hon ägare till en stor lantegendom som låg i vad som då hette Streanaeshalch, men som senare döptes om till Whitby. Där grundade hon en kommunitet för kvinnor och män.
Klosterlivet präglades av kärlek och fromhet, med bibelläsning och välgörenhetsarbete i fokus. Männen och kvinnorna levde avskilt från varandra men firade mässa och bad tillsammans. Fem män från kommuniteten kom senare att bli biskopar. Två av dem blev dessutom helgonförklarade; John av Beverley, biskop av Hexham, och Wilfrid, biskop av York.
Hilda var handlingskraftig och kompetent, både som administratör och lärare. Beda skriver i sin bok att på grund av sin enastående hängivenhet och anständighet kallade alla henne för Moder.
Hon ansågs så klok att kungar och prinsar gärna sökte hennes råd. Men hon var också mycket angelägen om den lilla människan och hade många skyddslingar, bland annat den i England mycket välkände diktaren Caedmon.
I början av 674 började Hilda ansättas av sjukdom. Hon fick återkommande feberattacker, men lyckades trots sin sjukdom fortsätta styra kommuniteten. Hon dog 680, 66 år gammal. Då hon dog upplevde nunnorna i Whitby många mirakler och visioner, berättar Beda den vördnadsvärde.
Hilda av Whitby firas den 17 november. Hon firas också i den anglikanska kyrkan.
Bitte Assarmo
(publicerad i Km nr 11/2018)
