Han avbildas till häst, delande sin mantel med en tiggare. Och just genom sin barmhärtighet mot fattiga och utsatta har Martin av Tours blivit ett av kyrkans mest älskade helgon.
Martin föddes år 316 i det nuvarande Ungern. Redan i tioårsåldern uppsökte han den lokala kyrkan och förberedde sig för att ta emot dopet, men hans föräldrar var emot hans kallelse och när han var femton år skickade hans far, som var officer, honom istället till den romerska armén. Där placerades han som kavallerist i Gallien – något som kom att påverka hans liv på ett omvälvande sätt.
En dag när han kom ridande mot stadsporten i Amiens mötte han en frusen och illa klädd tiggare. Martin hade inga pengar att ge tiggaren så han drog istället sitt svärd och skar sin uniformsmantel i två delar och svepte den ena delen om mannen.
Följande natt såg han i en dröm Kristus vara klädd i den halva mantel, som han hade gett åt tiggaren. Herren sade till sina änglar: ”Här är Martin, den odöpte romerske soldaten, som förbarmade sig över mig.” I den fattige tiggaren hade Jesus Kristus själv blivit klädd av Martin. När Martin vaknade var hans mantel hel igen.
Klostergrundare
Kort därefter lät Martin döpa sig. Och när gallerna anföll 336 lyssnade Martin på Gud och beslutade att han, som Kristi följare, inte skulle bära vapen mer. När han anklagades för feghet och fängslades erbjöd han sig att gå obeväpnad mot fienden. Det accepterades inte, och han fick avsked ur armén.
Efter att Martin återvänt hem reste han mycket och sökte sin kallelse. När han återkom till Frankrike blev han lärjunge åt biskop Hilarius av Poitiers. År 371 kalllades han till biskopssätet i Tours men ville inte ta på sig ämbetet utan gömde sig bland några gäss för att slippa undan. Traditionen berättar att gässen började kackla och avslöjade hans gömställe och Martin blev installerad som biskop.
Martin av Tours blev en högt älskad Kyrkans tjänare, känd för sin barmhärtighet mot de fattiga. Som biskop grundade han, tillsammans med sina präster, ett missionerande kloster och ses därför som den förste klostergrundaren i västerlandet.
Han lär också ha utfört mirakel. En gång, då han mötte en spetälsk man – som människor annars ryggade tillbaka för på grund av rädsla för smitta – kysste han denne. Den sjuke mannen blev strax botad.
Martinfastan
Martin gick bort i november 397, och begravdes i Tours den 11 november, och det är på den dagen han firas i kyrkan.
Eftersom den dåvarande fastan före jul började vid tiden för Martins död kom den att efter honom få namnet ”Martinfastan”. Kvällen innan fastan inleddes firades Martindagen och då stod ofta gås på menyn, med tanke på den roll gässen spelat då han utnämndes till biskop.
Seden att fira gåsfest till minne av den helige Martin av Tours spred sig från Frankrike till Tyskland och därifrån till Sverige. Under medeltiden var Martinfesten en stor tilldragelse och det sägs att självaste drottning Kristina var en av dem som serverade gås på Martins afton – en sed som fortfarande lever kvar i Sverige, i synnerhet i Skåne, under namnet Mårtensgås.
Bitte Assarmo
(publicerat i Km nr 11/2015)
