Dan 12:1–3; Heb 10:11–14, 18; Mark 13:24–32
Den första läsningen från Daniels bok och evangelietexten har samma tema, det vill säga, de sista dagarna eller dagarna inför Herrens slutgiltiga ankomst. De båda pekar på några tecken som visar att Herrens ankomst är nära. Dessa tecken kan betraktas som skrämmande för många eller som ”en saga” för icke-troende. Men om vi tror att Herren Jesus, sann Gud av sann Gud, kom till världen som heliga Marias son – ett mysterium som uppfyller de profetiska orden i Gamla testamentet (jämför Jes 7:14f; 9:16f) – att han levde ibland oss som vår lärare och den gode herden (jämför Ps 23, Ps 80:1, Jes 40:11, Ps 78:52–53), att han led, dog på korset och begravdes, att han uppstod från de döda och visade sig för apostlarna och andra, och att han uppsteg till himlen och sitter på den allsmäktige Faderns högra sida, då följer att samma tro leder oss till att han ska återkomma i härlighet. Allt jag har sagt finns att läsa i Trosbekännelsen.
Varje år vid årets slut och under adventstiden blir vi påminda av den heliga kyrkan om vår tro på Herrens sista ankomst.
Då infinner sig en viktig fråga: Hur skall man leva som katolik medan vi väntar på Herrens ankomst? Responsoriepsalmen hjälper oss: Jag har alltid haft Herren för ögonen, han är på min högra sida, jag skall inte vackla (Ps 16:8).
Vad innebär det i praktiken? Den andra läsningen hjälper oss att besvara frågan: Jesus Kristus, vår överstepräst, har offrat sitt liv på korset för vår eviga frälsning. Han instiftade den heliga eukaristin som är representatio av offret på korset. Vårt deltagande i kyrkans liv, speciellt i den heliga eukaristin, hjälper oss att vara beredda inför Herrens ankomst.
F. Damian O. Eze
