1 Kung 17:10–16; Heb 9:24–28; Mark 12:41–44
Detta korta evangelium verkar lätt att förstå. Jesus berömmer den fattiga änkan och inbjuder oss att vara lika generösa, till exempel i dagens kollekt. Men så enkelt är det inte. Det är ett budskap med djup.
Den fattiga änkan gav Gud allt som hon ägde. Ett liknande exempel hörde vi om änkan i Sarefat. Hon delade det enda som hon hade kvar med Guds profet Elia. Hos de båda fattiga kvinnorna lyser en stor gudsförtröstan. De vet att det är Gud som uppehåller oss. Vi är helt beroende av Gud och inte av människor. Såsom barn i föräldrarnas armar, trygga och tillitsfulla. De förkroppsligar Jesu löfte: ”Saliga de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket”.
Denna gränslösa tillit förkroppsligas i Jesus själv: han gav sig helt åt Fadern när han dog på korset. Och han överlämnar sig i kommunionen i människornas händer.
Vad förväntar sig Jesus av oss? Att också vi ger oss helt, utan skyddsnät, åt Gud. Det är helgonens svar på Guds kärlek. Såsom i sankt Ignatius bön:
Tag, Herre, och mottag all min frihet, mitt minne, mitt förstånd och all min vilja, allt vad jag äger och har. Du har gett mig det; till dig, Herre, ger jag det åter. Allt är ditt, förfoga över det helt enligt din vilja. Ge mig endast din kärlek och din nåd, ty det är mig nog.
P. Klaus Dietz S.J.
