5 Mos 6:2–6; Heb 7:23–28; Mark 12:28b–34
En bönekapsel (mezuza) finns på många judiska dörrar. Den är smyckad med bokstaven ”Sh” som inleder bönen Shema Yisrael! (Hör, israel!). Vi hör judarnas dagliga trosbekännelse i vår första läsning.
Jesus citerar den som det viktigaste budet av alla 613 förbud och påbud i Torah: att älska Gud totalt. Svaret är entydigt för alla judar. Men så lägger Herren överraskande till ytterligare ett budord: du bör älska din nästa som dig själv. Och han markerar att båda är lika: kärleken till Guds helighet och till våra ofta konstiga medmänniskor. Egentligen är det otroligt!
Den skriftlärde förstår att det dubbla kärleksbudet är det avgörande moraliska kravet för judar och kärnan för alla religiösa regler. Självklart har det kärleksbudet blivit alla kristnas centrala föreskrift. Vi bör dock skilja mellan ”att älska” och ”att tycka om”. Jesus tyckte inte om Herodes, översteprästerna, hycklare och så vidare. Inte heller vi behöver tycka om brottslingar, maktmissbrukare eller andra onda människor. Men Jesus älskade varenda människa, också de svaga och syndiga, och han gav sitt liv för dem alla. Så skall också vi be för folk vi möter och hjälpa alla som har särskilda behov. Då följer vi Jesu Kristi föredöme och uppfyller det dubbla kärleksbudet.
P. Klaus Dietz S.J.
