Fredrik Portin & Kamilla Skarström Hinojosa; Makadam, 2024
Den akademiska teologin skiljer sig ofta från det som predikas i våra kyrkor. Ibland presenterar fackteologer nya och spännande perspektiv. I andra fall framförs tankar som kan kännas stötande för troende läsare. Båda sakerna förekommer i Jesus och politiken, vars författare är teologer, en psykolog, en idéhistoriker och en litteraturvetare. Däremot medverkar inte någon statsvetare, vilket borde vara en självklarhet i en bok som denna.
Att Jesu budskap var politiskt var lika uppenbart för romarna, som korsfäste honom, som för oss. Att Jesus var främmande för våld (möjligen med undantag då han körde ut månglarna ur templet) poängteras. Den som enbart utövar passivt motstånd förvandlar förövarens sinnelag och vinner därmed, hävdas i boken. Men kan ett lands försvar byggas på detta sätt? Att sätta politiska etiketter på Jesus blir lätt anakronistiskt. I boken väljer dock flera författare att kalla honom ”populist” – och då inte i negativ mening. Med detta menar de att han var en enkel man, som utmanade sin tids eliter.
I våra kyrkor ses Jesu död på korset som ett offer. Ett avsnitt hävdar dock att offret var förfelat – att det judiska prästerskapet sökte lösa sina motsättningar med Rom genom att göra Jesus till syndabock. Men detta misslyckades kapitalt. På så sätt bevisades att syndabockar inte är någon god lösning.
Ett annat avsnitt problematiserar Jesu mansroll, och det mest kontroversiella avsnittet hävdar att Jesus troligen utsattes för sexuellt våld inför korsfästelsen. Han reagerade då med samma apati som våldtagna kvinnor och kan därför fungera som identifikation för dem som fått utstå övergrepp. Detta avsnitt är troligen det som är svårast för troende att acceptera.
Boken ger en god översikt av delar av nutida teologi, men vad som överlever är svårt att veta, och boken blir lätt en stötesten för dem med traditionell tro.
Ingemar Andersson
