Lukas – 18 oktober

Evangelisten Lukas, av Claude Vignon, målad 1610–1620.

Den helige Lukas var läkare (Kol 4:14) och medarbetare till Paulus (2 Tim 4:11; Filem v. 24). Han skrev det tredje (och längsta) evangeliet samt Apostlagärningarna. Centrum i hans budskap är Jesus, syndarnas och de utsattas frälsare, som kom för att ”söka efter det som var förlorat och rädda det” (Luk 19:10). 

Mycket har vi bara genom Lukas, berättelserna av Jesu och Johannes döparens födelse och barndom (Luk 1–2), liknelserna om den förlorade sonen (15:11–32) och om den barmhärtige samariern (10:25–37), om rika och fattiga, om den helige Ande, detaljen om den gode rövaren på korset (23:39–43) och många viktiga böner.

Lukas reste med Paulus på den andra missionsresan (antagligen som läkare på grund av Paulus svagheter och sjukdomar – jämför 2 Kor 12:7f) år 49/50 (Apg 16:10) och är även med på tredje resan år 53/58. Lukas mildhet måste ha verkat välgörande på Paulus hetsiga karaktär. De är tillsammans under det svåra mötet med kristna av första generationen i Jerusalem (Apg 21:15–19). Staden och templet där måste ha gjort outplånligt intryck på honom, för han nämner dem väldigt ofta. Vi kan tänka oss att Lukas under Paulus tvååriga fångenskap i romerska militärstaden Cæsarea vid havet (Apg 24:22 ff) har haft rik möjlighet att göra historisk forskning i Heliga landet bland människor som hade levt med Jesus. Han bör ha träffat Maria eller kvinnor som känt henne (jämför kvinnolistan i Luk 8:3 och det faktum att allt i hans barndomsberättelser verkar beskrivas med jungfru Marias ögon). Många av Rosenkransens mysterier bygger på vad Lukas har lärt oss om Jesu Moder. Han verkar vara nära Paulus i hans fångenskap i Rom (2 Tim 4:11).

De märkligt oavslutade Apostlagärningarna låter oss ana att Lukas kan ha haft en tredje skrift i tankarna (om Paulus resa till Spanien – Rom 15:24, 28 – och kanske Paulus predikningar på Forum Romanum, hans försvar inför kejsaren Nero och hans halshuggning, och kanske även lite om Petrus och dennes död i Rom). Men något kom emellan. En bra gissning är Neros vansinniga massaker på kyrkans medlemmar i Rom under åren 64–67, där också den trogne läkaren kan ha strukit med. Allt förändrades. Den Rom-vänliga linjen i Lukas skrifter blev nu absurd. Ingen tog upp den tråden. Kyrkan hade fått definitiv sektstämpel och gick under jorden.

Festdagens första läsning (2 Tim 4:9–17a) för oss rakt in i den åldrande Paulus vardag. Lukas store hjälte skriver från fängelset. Han oroar sig för vinter­kylan som närmar sig, ensam och övergiven som han är, han saknar sina anteckningar, känner sig sviken av många men är också full av tillit till Guds makt som verkar i honom. Bara Lukas är kvar hos mig (v. 11) – vilken trogen medhjälpare! Evangelieläsningen ger oss Lukas version av Jesu tal till de lärjungar han sände ut att predika (Luk 10:1–9). Vi får intrycket att Jesus hade en genomtänkt missionsplan. Denna plans universella innebörd avslöjar Lukas för oss i Apg 1:8: kyrkans röst skulle nå ut till alla folk, ända till jordens yttersta gräns. Det är ord som Lukas skriver med stor glädje.

Fira denne kyrkans tidiga tjänare i dag genom att läsa i hans dubbelverk, evangeliet och Apostlagärningarna. Släpp in den milde och kloke berättaren i ditt hem, låt honom måla sina porträtt av Jesus och Maria i ditt hjärta!

Kyrkans bön på denna dag:
Herre, vår Gud, du utvalde den helige Lukas för att röja din kärlek till de fattiga. Låt oss, som med stolthet bär det kristna namnet, hålla ut i bön med ett hjärta och en själ, och låt alla folk se din frälsning.

Katolska liturgiska nämnden