22 september – 25:e söndagen ”under året”

Låt barnen komma till mig, av Fritz von Uhde, 1884.

Vish 2:12, 17–20; Jak 3:16–4:3; Mark 9:30–37

Nu är det andra gången Jesus försöker tala klarspråk till sina lärjungar om vad som kommer att hända, men de förstår honom inte. Lärjungarna är förmodligen fasta i sina föreställningar om hur befrielsen ska förverkligas. Samtidigt som de är fasta i sin ignorans har de stora ambitioner. På grund av ovilligheten att faktiskt lyssna och förneka sina egna förutfattade meningar leder deras ambitioner till splittring. De har ännu inte förstått vem Jesus är och därför inte heller vilka de själva bör vara och vad för slags ambitioner de bör ha.

Den som läser Bibeln regelbundet kan uppleva en frustration över hur tröga lärjungarna är i Nya testamentet och hur trögt Israels folk är i Gamla testamentet. Men är inte vi lika tröga som de? Hur går det med vår egen omvändelse? Blir vi bittra och besvikna när vi måste gå igenom lidanden, eller låter vi det förena oss med Herren? Är våra ambitioner världsliga, eller lever vi ett liv där himlen är målet?

Förståelsen av vem Jesus är leder till en förståelse av vilka vi bör vara: tjänare i kärlekens namn. Vi är kallade till storhet och våra ambitioner bör vara stora i Guds kungarike, men vägen dit går alltid genom tjänandet.

Guds folk förverkligar sin ”kungavärdighet” genom att leva i enlighet med sin kallelse att tjäna med Kristus (KKK §786).

f Joseph Rizk