I en tid när många tillbringar timmar varje dag med sina mobiltelefoner för att slötitta på sociala medier slår påve Franciskus ett slag för en god bok. Påvens brev kom mitt i sommaren och tanken var att tala till blivande präster, men i inledningen riktar han sig till alla döpta, i sin uppmaning att värdera läsning högre, särskilt skönlitteratur och poesi. Han uttrycker sin oro över att man läser mindre och att skönlitteratur inte alltid ses som väsentlig i utbildningen. Detta leder till en ”ökad intellektuell och andlig fattigdom”, enligt påven.
Läkare och forskar påminner kontinuerligt om riskerna med att vi läser mindre. När man läser ökar kontakten mellan hjärncellerna, vilket stärker den kognitiva förmågan. Minnet blir bättre och den mentala stimulansen minskar risken för demenssjukdomar, samtidigt som sömnen gynnas. Hälsan blir med andra ord bättre. Andra resultat som nämns i forskning på effekten av att läsa är att man blir bättre på att tolka och ta in information, samtidigt som koncentrationsförmågan stärks. Man tränar uthållighet, och lär sig tänka kritiskt, fatta beslut, fokusera på en sak i taget med en ökad förmåga att självständigt inhämta kunskap. Läsning gör oss kort sagt smartare. Språklärare säger att de lätt kan urskilja barn som läser, från dem som inte gör det, och varnar för hur barn idag ofta har ett begränsat språk och ett mindre ordförråd.
Men problemet är större än så, menar påven. För honom handlar det inte bara om att hålla hjärnan fysiskt ung så länge som möjligt, eller att få bra betyg i skolan. Han ser en risk med att personens formation och mognad uteblir, liksom förmågan att relatera till sin omvärld.
Påven vet att det är angeläget och föreslår en ”radikal förändring”. ”Låt oss övervinna besattheten av skärmar – och dess giftiga, ytliga och våldsamma falska nyheter”, skriver han. När man läser en bok är ”läsaren aktiv”, och ”använder sina förmågor, sitt minne, sina drömmar, sin egen berättelse full av dramatik och symbolik, för att på något sätt skriva om boken – förstärka den med sin fantasi, skapa en värld – och så blir boken nu ett helt annat verk än det författaren skrev”. Böcker är alltid levande och fruktbara – hur gamla de än är, betonar påven och ger en inblick i vad han själv föredrar för litteratur.
Jag, till exempel, älskar författare till tragedier. Vi kan alla känna deras verk som vårt egna, som ett uttryck för vårt eget drama. När vi gråter över huvudpersonens öde, gråter vi över vår egen tomhet, våra brister, vår ensamhet.
Denna ökade inlevelseförmåga är något som även nämns i forskningen. Påven kallar läsningen för ett ”fotolabb”, där man framkallar livets bilder – där livets erfarenheter får konturer och nyanser.
Att läsa böcker gör oss dessutom inte bara bättre på att kommunicera, och på att lyssna, läsare får även hjälp med att bryta med ”den falska idolen av ett självrefererande, självtillräckligt och statiskt konventionellt språk”. Franciskus skriver att litteraturen ”sätter språket i rörelse, frigör och renar det för att slutligen öppna det för sina utforskande möjligheter”.
Genom litteraturen lär man sig även ”att se genom andras ögon”, vilket stärker empatin, medlidandet, förståelsen och toleransen, för ”människans och kulturernas underbara mångfald”.
Påven skriver att vi behöver motverka frestelsen från ett hektiskt och okritiskt levnadssätt genom att sakta ner och ge oss tid att lyssna. Ett sätt att göra det är att ”stanna upp för att läsa en bok”.
När vi talar om träning handlar det ofta om fysiskt välmående men Franciskus uppmuntrar oss att välja ett annat gym, nämligen litteraturens värld som erbjuder oss ”en träning i urskiljning”. Läsandet övar oss i att upptäcka själens alla valv och att förstå världen runtomkring oss. Påven avslutar sitt brev med att citera poeten Paul Celan:
Bara den som lär sig att verkligen se, kan närma sig det osynliga.
Charlotta Smeds
redaktionschef Vatican News
