Präst i Kamerun: “Djävulen har flyttat hit”

I en intervju med nyhetsportalen Crux berättar en anonym präst om vad han hör i biktstolen. ”Djävulen har släppt sig loss här i världen och har slagit sig ner i Kamerun”.

Prästen, som inte kan uppge sitt namn på grund av situationen i landet, berättar hur konflikten som råder i landets två engelskspråkiga delar fört med sig oändligt lidande för befolkningen, vilket han blir vittne till när han hör bikt. Det handlar om de strider som uppstått kring språklinjerna igenom Kamerun som skiljer landets två engelskspråkiga regioner från övriga landet. Gränsen är en kvarleva från kolonialtiden då Storbritannien administrerade en smal remsa i landets västra del, medan Frankrike styrde de övriga delarna. Den engelsktalande befolkningen uppgår till omkring femton procent av landets tjugosex miljoner invånare, och spänningarna mellan de två språkregionerna exploderade 2017 i en rad våldsvågor, då det utropades en självständig engelsktalande republik och separatistgrupper och milisförband radikaliserades.

– Det jag hört i biktstolen har påverkat mig fruktansvärt; jag är deprimerad och i akut behov av psykologisk hjälp, säger prästen till Crux.

– En katolsk församlingspräst har som uppgift att fira mässan och höra bikt. Det är inte lätt; alla är välkomna in i biktstolen, och så länge deras bikt är uppriktig måste jag ge dem absolution.

Djupa sår

Prästen berättar att separatistkonflikten har resulterat i synder långt bortom sådant som avundsjuka, hat, ilska, stöld, korruption och otrohet.

– Det handlar om kannibalism, våldtäkt och mord. En man biktade härom dagen att han dödat en flicka dagarna innan och att han hade dåligt samvete eftersom hon var dottern till en av kateketerna i byn. Jag dog inuti när jag hörde det och dog igen när jag kom ut ur biktstolen; jag kommer aldrig att kunna berätta för pappan till flickan att hans dotters mördare är den unga man, som hälsar på honom varje dag när han går förbi på väg till sin bondgård.

Prästen säger vidare att han håller ihop enbart för att han hoppas att människorna runt omkring ska ändra sig i djupet av sitt hjärta, men att det han hör gett honom djupa psykiska och andliga sår.

– Jag är i första hand människa och i andra hand präst. Människan i mig är extremt arg. Varje dag påminns jag om skräcken runt omkring mig. Krucifixet jag har intill mig, bakom altaret, har bara ett ben; det andra är bortskjutet av en kula.

– Men jag vill inte förflyttas; jag valde det här livet för att följa människor på deras resa genom den här världen. Och hur arg jag än är på människorna kan jag inte överge dem. Kristus kallade syndare, inte rättfärdiga. Vi måste alla bli som Honom.

(Crux)