Ola Samnegård, Catholica förlag, 2022
Idén att skriva en bok föddes hos Ola Samnegård för många år sen och att den blivit klar först nu har säkert sin mening; tiden var mogen. Ola Samnegårds öppenhjärtliga berättelse om sitt liv som funktionellt, men inte intellektuellt, cp-skadad är en rak och osentimental berättelse och en gripande livshistoria. Med humor och självdistans beskriver han vägen från att vara icketroende och stark skeptiker – trots familjens tillhörighet i Missionskyrkan – till det egna kritiska sökandet efter det som känns rätt för honom. Den ekumeniska församlingen och bönegemenskapen Ad Fontes i Lund blir en utlösande faktor för att han slutligen – för tjugofem år sen – hittar hem och upptas i katolska kyrkan.
Bara att boken rent praktiskt har varit möjlig att skriva väcker förundran. Ola föddes med en cp-skada som medför svåra muskelryckningar och spasmer samt ett livslångt beroende av rullstol och ständig assistans för att klara sin vardag. Bokomslaget visar honom i en mössa av gammal pilotmodell, som det sitter en pinne på, och med den trycker han på tangentbordet för att kunna skriva. I en film på YouTube kan man följa hans väg under träningen som visar på en mirakulös förbättring, och i boken får vi veta mer om behandlingsmetoden Move and Walk som var en starkt bidragande orsak till framstegen.
Mycket har varit möjligt tack vare en kärleksfull familj som ställt upp. Så till den grad att Ola också kunnat göra flera resor, även längre som till Afrika där morföräldrarna var missionärer. Det är både underhållande och fascinerande att få ta del av redogörelserna för de olika strapatserna, många gånger dramatiska upplevelser, som ger perspektiv på livets utmaningar. Olas orädda och friska inställning är beundransvärd, men man blir också varse betydelsen av hans närmaste omgivning som hela tiden trott och satsat på honom.
Ola delar öppet allt med läsaren, från det mest intima som i upptäckandet och kampen med den egna sexualiteten och förkrossande kärleksbesvikelser till känslor av vanmakt och tristess som alla kan känna igen i vardagslivets vedermödor. Han skriver både lättsamt och med djup insiktsfullhet. Som matematiskt och datatekniskt begåvad går han metodiskt tillväga i sitt berättande och snillrikt vävs fakta om kyrkan in med det allt djupare engagemanget och övertygelsen. Genom att berätta om olika etapper och händelser – exempelvis då han får möjlighet till eget boende, vilket håller på att sluta i en katastrof – blir det intressant läsning, inte bara för dem med kopplingar till funktionshinder av olika slag, för att få insikter om våra behov, begränsningar och blindhet. Speciellt fint beskrivs hur han alltid sett och ser sig som en ekumenisk bro mellan sin ursprungliga församlingsgemenskap Ad Fontes och den slutliga hemkomsten. Skiljelinjerna syns parallellt med den tydliga strävan efter enhet och gemenskap oavsett kyrkotillhörighet. Genom att dela sina funderingar i tvivel och ifrågasättanden där det tog tid att förstå och acceptera dogmer, som den om Marias jungfrulighet, utvecklar han sitt eget grubblande resonemang som leder honom fram.
I slutet av boken ges konkreta tips på hur man kan tänka för att komma över de hinder som kan finnas mellan kristna, inte genom kompromissande i sin tro, utan genom att se olikheterna som en gåva som bygger på den utgivande kärleken. Ola ger också sin förklaring av treenigheten. Sist men inte minst delar han med sig av sin egen fördjupade och personligt formulerade tolkning av rosenkransen och dess fyra mysterier – som ett förenande och tidlöst vapen mot ondskan i världen och en skatt att dela med sig av. Sammantaget är det ett starkt och personligt vittnesbörd som säkert kan vara till hjälp för många unga i deras andliga sökande, men även för äldre för att få en återuppväckt syn.
Ingeli Aalto
