Påvens allmosegivare har att göra

De senaste veckorna har kardinal Konrad Krajewski ofta figurerat i media. Två gånger har han rest som påvens sändebud till Ukraina för att visa påvens närhet och skänka den krigsdrabbade befolkningen materiell hjälp. Dess emellan reste han till Maria­sanktuariet i Fatima för att, samtidigt som påve Franciskus på jungfru Marie bebådelsedag i Rom, leda vigningen av Ryssland och Ukraina till Marias obefläckade hjärta, på den plats där jungfru Maria uttryckte denna önskan för drygt hundra år sedan, då hon uppenbarade sig för tre portugisiska herdebarnen.

Men även när Krajewski inte är på förstasidan är han en mycket aktiv kardinal i den romerska kurian. Han har sedan 2013 uppdraget att dela ut allmosor å påvens vägnar.

Att vara påvens allmosegivare föll de första århundradena inom diakonernas direkta kompetens (av vilka sankt Lars, som dödades 258, kanske är det mest kända exemplet). Därefter var det ett ämbete som en eller flera släktingar till påven utövade, utan att nödvändigtvis vara prelater. I en bulla från Innocentius III (1198–1216) nämns allmosegivare som ett redan existerande uppdrag, och på 1200-talet fastställde salige Gregorius X vad den påvliga allmosegivaren ska göra. Är man allmosegivare har man fram till nu tillhört det så kallade påvliga hushållet, och uppdraget har en ärkebiskops grad. Men med den nya apostoliska konstitutionen Praedicate evangelium som träder i kraft den 5 juni, byter det ”apostoliska allmoseriet” namn till Välgörenhetsdikasteriet och fogas samtidigt helt in i den romerska kurian.

Om man följer kardinal Krajewski är det väldigt tydligt vad en påvlig allmosegivare har i uppdrag att göra. Man ser ofta kardinalen på gatan, han känner personligen den stora skara uteliggare som väljer att sova nära Petersplatsen på natten. Han syns i Vatikanens mataffär när han fyller sin bil med mat och kör iväg. Han ger intrycket av att alltid vara på språng. Denna mycket konkreta handlingskraft uppskattar påve Franciskus, och i början av sitt uppdrag berättade Krajewski att varje gång han träffade påven fick han frågan om han hade tillräckligt med resurser för att hjälpa de fattiga eller om han behövde mer pengar.

Det finns tillfällen när Krajewski agerar direkt utifrån påvens önskan att hjälpa, och det finns resurser som han disponerar över så att varje beslut inte måste komma direkt från påven. Varje dag ringlar en kö till allmosekontoret i Vatikanen med personer i olika typer av ekonomiska svårigheter som ber om påvens hjälp. Var kommer pengarna ifrån? Påvens allmosor är direkt knutna till den så kallade Peters­penningen, som består av gåvor som världens troende skänker påven för att genom det förena sig med hans omsorg om den universella kyrkans behov och välgörenhetsarbete till förmån för de mest behövande. Den har traditionellt samlats in på de heliga apostlarna Petrus och Paulus högtid, den 29 juni, men i Stockholms katolska stift sker insamlingen på söndagen före fastan, då det bedöms ge bättre resultat än en söndag under semestertiden. I Heliga stolens budget för 2022 ligger Peterspenningen på 47,3 miljoner euro, och de pengarna används, förutom påvens allmosor till fattiga, till bistånd i särskilda nödsituationer vid naturkatastrofer och krig; påvliga utvecklingsprojekt och mission; och hjälp till Roaco – en förening som hjälper kyrkan i Mellanöstern.

”Påven skickar mig för att visa sin kärlek till dem som måste fly från sina hem och städer”, sa kardinal Krajewski när han kom hem från krigshärjade Ukraina. ”Han vill omfamna dem alla och säga att han älskar dem”.

Detta är allmosegivarens uppdrag, att konkret hjälpa påven hjälpa.

Charlotta Smeds
redaktionschef Vatican News