Det har gått hundrafemtio år sedan påven Pius IX med skrivelsen Quemadmodum Deus proklamerade den helige Josef som den katolska kyrkans skyddspatron. För att uppmärksamma detta inledde påve Franciskus den 8 december i fjol ett år tillägnat en oöverträffad huvudperson i frälsningshistorien, som han skriver i sitt apostoliska brev Patris Corde (Med en faders hjärta). Josefsåret kommer att pågå fram till 8 december 2021.
Denna huvudperson i frälsningshistorien intar ofta en plats i skuggan, vilket påven uppmärksammar i sin skrivelse. Han säger att han ser likheten med den helige Josef i de många människor som, långt ifrån rampljuset, tålmodigt varje dag sprider hopp och går obemärkta förbi. De personer som agerar ansvarsfullt och diskret, i det osynliga.
Nu vill påven lyfta fram honom, då kyrkan och världen är i behov av Josefs beskydd och förebild. Världen behöver fäder, skriver påven, fäder som Josef vars storhet kan beskrivas med ödmjukhet, trohet, lydnad, kyskhet och rättfärdighet.
O felicem virum, kallade sankt Bernard Josef på 700-talet, när han beskriver hans uppdrag – en glad man. Gud anförtrodde faderskapet till Josef. Han ingrep men lät Josef handla. Josef gav Jesus hans namn, och Josef var den enda människa som Jesus kallade abba (pappa). Josef förstod inte alltid Guds verk, men han svarade med tillit och trohet.
I sin skrivelse påminner påven om att när kyrkan kallar Josef för fader lägger traditionen till castissimo, med hänvisning till den kyskhet Josef levde. Man kan tro att kyrkan bara talar om kyskhet i förhållande till sexuellt samliv, men påven förklarar hur kärleken är kysk när den är fri från att vilja äga, fri från att fylla sitt tomrum genom att besitta och styra andra. Josef älskade Jesus och Maria med kysk kärlek, utan målet att vara i centrum, utan behov av uppmärksamhet och bekräftelse. Det är denna kyskhet som påven uppmanar både världens fäder och präster att efterlikna. Mogna, handlingskraftiga män med auktoritet men inte härskare.
De många olika avlat som är knutna till Josefs år reflekterar viljan att den helige Josef ska ha en större plats i de troendes hjärtan. Tillsammans med de vanliga förhållandena: sakramental bikt, delta i mässan och ta emot kommunionen, samt be enligt påvens intentioner, erhåller man avlat om man mediterar över Josef, vilket man kan göra med hjälp av andlig litteratur eller vägledning. I skrivelsen nämner påven den polska författaren Jan Dobraczyńskis bok om den helige Josef, I Faderns skugga, som i form av en roman beskriver Josefs liv i den himmelske Faders skugga på jorden, i uppdraget att värna och skydda Jesus och Maria.
Avlaten mottas även om man gör en kroppslig eller andlig barmhärtighetgärning, i helige Josefs efterföljd; om man vänder sig till den helige Josef för att hitta ett värdigt arbete; om man ber rosenkransen tillsammans som trolovade eller i familjen, alternativt Sankt Josefslitaniona eller andra böner i den liturgiska traditionen. Man erhåller även avlat om man ber för den förföljda kyrkan och för alla de kristna som lider av olika former av förföljelse.
Den som inte tror mig får låta sig övertalas genom att själva prova. Med dessa ord uppmanar den heliga Teresa av Avila till att göra som hon, och vända sig till den helige Josef i alla livets skeden och behov. Jag kan inte minnas en gång jag har bett om hans förbön och inte blivit bönhörd. Nu har vi ett särskilt år då kyrkan inbjuder till att fördjupa vår relation till den helige Josef och ta skydd under hans mantel, som Jesus gjorde som barn.
Charlotta Smeds, Vatican News