Det har skrivits många böcker om Nils Ferlin, men ingen som speciellt har fokuserat på hans förhållande till Bibeln och kristendomen. Det gör Tomas Franssons bok Nils Ferlin, Bibeln och allvaret.
Nils Ferlins farfar, Johan Ferlin, var kyrkoherde. Själv skrev Nils Ferlin i ett brev:
– Mitt bibelstudium är av gammalt datum. Helst läser jag gamla biblar.
Han återkommer ofta i sin diktning till bibliska motiv, vilket Tomas Fransson belyser ur olika vinklar. Bibeln var hans viktigaste bok. Han läste också psalmboken, och flera av hans dikter anspelar på kända psalmer.
Nils Ferlins diktning var i högsta grad biblisk. Men inte kristen i traditionell mening, skriver Fransson. Ferlin var ofta kritisk mot den kristna religionens företrädare och läror. Det han letar efter i sin diktning, menar Fransson, är ”Gud i egenskap av någon som har en mening med världen och människorna.”
Ferlin var en modern författare, men kände främlingskap inför det moderna tekniksamhället och framstegsideologierna. Hans bibelläsning och arvet från kristendomen fick här en viktig plats i hans lyrik. Tack vare detta kunde han se aktuella företeelser i ett tidlöst perspektiv:
Mot skalder och livsfilosofer
från nya och kryare dar
jag väger Predikarens strofer
om vinden som kommer och far.
Nils Ferlin var skeptisk till alla världsförbättringsideer och föreställningar om framåtskridande. Här ”fungerade de bibliska texterna som påminnelser om hur människan och hennes villkor i grunden är sig lika tiderna igenom.”
Fransson påpekar också att det i Ferlins diktning förekommer två skilda Kristusgestalter: ”dels det kyrkliga lärosystemets Kristus, som diktningen polemiserar mot och driver med, dels en slags äkta Kristusgestalt som betraktas med sympati.”
Nils Ferlin, Bibeln och allvaret är en mycket intressant bok om en av våra mest folkkära poeter.
Susanne Södergren
Titel: Nils Ferlin, Bibeln och allvaret
Författare: Tomas Fransson
Förlag: Artos & Norma
Utgivning: 2018
