Stillheten i Rögle kloster är hotad. Bygg- och fastighetsföretaget NCC vill utöka sin verksamhet. Om planerna blir verklighet får dominikansystrarna varje dag 100-150 lastbilstransporter inpå knutarna.
Men systrarna protesterar − och förlitar sig på Vår Herre.
− Rögle är Guds hus, han har utvalt detta ställe. Må hans vilja ske! säger priorinnan syster Céline, OP.
I den skånska marken finns rikedomar som många vill åt. I somras berättade Km om att Londonbaserade ScandiVanadiums avsikt att bedriva mineraljakt på Österlen har mött motstånd av bland andra benediktinnunnorna på Mariavall.
Hotad idyll
Nu pågår ett nytt ”klosteruppror”. På Lundaslätten, någon mil öster om den skånska lärdomsstaden, ligger Rögle kloster, hemvist inte bara för de fem systrarna. Klostret är också en oas både för troende som i reträtter söker Gud och för icke-troende som kanske bara vill njuta av tystnaden och friden.
Men det är en hotad idyll. Jätteföretaget NCC, som nu bedriver verksamhet på lite behörigt, men ändå klart hörbart avstånd från Den helige Dominikus kloster, vill utöka verksamheten.
Detta ska ske, är det tänkt, genom utvidgning väster om väg 952, den som går mellan Dalby och Södra Sandby. Om mark- och miljödomstolen ger grönt ljus för den ansökan som ska lämnas in när miljökonsekvensbeskrivningen är klar, kommer systrarna att om bara något år få en upplags- och försäljningsplats bara 500 meter bort.
Detta är något som de inte stillatigande accepterar.
− Det skulle innebära buller från 100-150 lastbilar som lastas på och av med sten varje dag, säger syster Thérèse OP.
Företaget hävdar visserligen att något störande buller inte kommer att ske utöver det som är idag, en garanti som systrarna dock ställer sig skeptiska till.
− Flyttar man bullerkällan 500 meter, flyttas ju också själva bullret, säger syster Céline, som tillägger att störningarna kommer att bli påtagliga, även om riktvärdet på 50 decibel hålls.
Och var det ska sluta är det ingen som vet. Ger man någon ett lillfinger, slutar det ofta med att man blir av med hela handen, påpekar priorinnan.
Stenkross och sprängningar
Redan i dag är företagets verksamhet, bara en kilometer bort, kännbar för klostrets invånare och gäster. En stenkross arbetar inte ljudlöst, lika lite som att lastbilstrafik och sprängningar föregår i det tysta.
De senare sker på bestämda klockslag och bestämda dagar.
− Och den dag man spränger mellan Rosenkransen och sext vet man att klockan är tolv, säger syster Thérèse med ett leende.
Sprängningarna varar i och för sig bara 15-20 sekunder, men bullret är nog så besvärande och systrarna funderar lite grann över de sprickor man har haft på fastigheten. En konsekvens av NCC:s verksamhet eller inte?
− Det kan vi inte med säkerhet veta, säger priorinnan.
Oro för miljön
Företagets planer har inte fått bara systrarna upp på barrikaderna. I början av november hölls ett mycket välbesökt samråd i Sandbys byahus. Där fick närboende möjlighet att uttrycka sina farhågor och ställa frågor. Hundratals personer, klostrets vänner och andra, som har satt sina namn under en första protestlista och nu har ännu en lagts upp: https://www.skrivunder.com/fortsatt_protest
Syster Thérèse låter förstå att fler namn är mer än välkomna. Hon berättar att även Naturskyddsföreningen i Lund ställer sig bakom protestaktionen.
Det är nu inte oro för bara den egna klosterfriden som bekymrar systrarna. Också värden som natur- och friluftsliv hotas av det planerade upplags- och försäljningsområdet.
− Naturen är ju en viktig källa för det inre lugnet, säger syster Céline, och tänker då inte bara på klostrets permanentboende utan även för dess gäster.
Ber för en lösning
Försäljningsdelen riktar sig till väg- och byggföretag, något som syster Thérèse fruktar kan bana väg för miljöhot. NCC säljer bland annat kvartsit, en bergart som omvandlas från sandsten och som används som bland annat vägbeläggningsmaterial.
− På motorvägar läggs en asfaltblandning med högre andel kvartsit, som är hårt, på det högra körfältet på grund av den tunga trafiken. , säger syster Thérèse. Med tanke på den intensiva lastbilstrafik vi har i dag, vore ett miljövänligare alternativ att lägga över mer av godstrafiken på järnvägen. Lyckas det kommer mindre kvartsit behövas i framtiden, säger syster Thérèse.
Men systrarna i Rögle lägger inte bara krafterna på att protestera. Bönen till Skapelsens Herre tar också, nu som alltid, stor plats i deras liv.
− Ja, vi ber för att vi ska finna en bra lösning, förhoppningsvis både för oss och NCC, säger syster Céline.
Det är för övrigt inte första gången som systrarna i Rögle tar strid mot företagsjätten. För två år sedan, vanns en seger. Den gången var det natur- och friluftslivet som vägde tyngst och blev klostrets räddning.
Men att det också kom hjälp ovanifrån kan kanske inte helt uteslutas.
− Samtidigt som beslutet kom från mark- och miljödomstolen ringde kyrkklockorna, berättar syster Thérèse
Text och foto: Annica Skenberg
