Kyrkan vänder sina blickar mot ungdomarna. Nu i oktober äger Biskopssynoden rum där de ungas frågor, problem och drömmar sätts i fokus. Världsungdomsdagarna i Panama i januari 2019 förväntas också ge nya impulser till Kyrkan.
Även jesuitorden upplever ett ”ungdomsår” då 450-årsjubileet av S:t Aloisius Gonzagas födelse (1568) firas. Denne studenternas och de Aids-sjukas skyddshelgon dog ung, endast 23 år gammal.
Aloisius kan i flera avseenden ses som ett föredöme för unga människor, även idag. Hans livsföring i renhet och dygd, trots att han vistades vid de prakt- och ofta även syndfulla furstehoven i Florens och Madrid, har ofta framhållits.
Minst lika viktigt är att han, trots hårt motstånd från fadern markis Gonzaga, stod fast vid sina egna planer – kallelsen att leva i Jesu efterföljd och att söka sig till jesuit¬orden.
Den starka empati Aloisius kände med lidande människor, och som fick långtgående konsekvenser, gör honom också förebildlig. Under hans studietid i Rom utbröt en pestepidemi som skördade talrika offer. Aloisius avbröt sina studier för att vårda de sjuka som låg döende överallt, till och med på gatorna.
Det dröjde inte länge förrän han själv blev smittad. Studenten som av kamraterna fått smeknamnet Lille generalen, för att han sågs som en framtida generalföreståndare för jesuitorden, offrade sig själv och den framtid som kunde ha blivit lysande. År 1591 led han den kvalfulla pestdöden.
Efter helgonförklaringen 1726 blev korset, liljan och kraniet Aloisius attribut. Korset för hans fromhet, liljan för hans kyskhet och kraniet för hans offer för de sjuka.
Mot dagens sekularisering, samhällets översexualisering och mångas likgiltighet inför andras nöd kan Aloisius Gonzagas livsval ses som ett kristet alternativ. Därför har den Heliga stolen beslutat att under 2018-2019 fira ett S:t Aloisius jubelår – med början och avslutning den 9 mars, hans födelsedag.
För att uppmärksamma jubelåret anordnade jesuiterna i Stockholm en festakademi den 18 augusti. Utifrån tre föredrag belystes Aloisius liv, betydelse och samtid.
Helena Wangefelt Ström, doktorand i museologi, inledde eftermiddagen med att tala om förhållandet mellan kult och kultur i renässansens Italien – ett ämne som för övrigt knyter an till hennes kommande avhandling.
Pater Klaus Dietz S.J. skisserade helgonets korta men intressanta och gripande levnadshistoria. Avslutningsvis talade forskaren och författaren Glenn Haegerstam om pest och andra farsoter ur dels ett historiskt, dels ett nutida perspektiv.
Föredragen varvades med musikstycken från renässansen, framförda på viola da gamba och renässansluta av Louise Agnani och Peter Söderberg.
Bland tonsättarna kan nämnas Cristóbal de Morales och Diego Ortiz, vilkas musik Aloisius mycket väl kan ha lyssnat till under sin tid vid hoven. Det är inte svårt att tro att Morales underbara hymn Virgo Maria kan ha haft en stark inverkan på en ung pojke, öppen för Guds tilltal.
Text och foto: Elisabeth Kvist
