Det tar sin avstamp i det patriarkala förtrycket av kvinnor, ur vilket Maria från Magdala (Mara) bryter sig ur för att av egen fri vilja vandra med Jesus (Phoenix) och de andra lärjungarna. En bra början som lovar runt – men håller tunt.
Resten av filmen bjuder på en tråkig framställning av Jesus som missförstådd frälsare och lärjungarna som oförstående revolutionärer. Den som är van vid att lyssna till evangelietexterna har svårt att känna igen sig.
Maria från Magdala framställs som den som får förklara för de övriga lärjungarna vad Jesus egentligen menar. När hon i slutet av filmen vittnar om sitt möte med den uppståndne möts hon av halvhjärtad tro och väljer då att gå sin egen väg. Det ligger i luften att apostlarna kommer att misskreditera henne för att själva få ta plats i centrum.
Filmen känns tendentiös, i samma sällskap som Dan Brown, med syftet att misskreditera kyrkan och dess historia. Det må vara hur som helst med det – filmen är så tråkigt gjord att den förmodligen snart kommer att glömmas bort. Kyrkan kommer dock aldrig glömma Maria från Magdala, apostlarnas apostel.
Mattias Lindström
Titel: Maria Magdalena
Regi: Garth Davis
I rollerna: Rooney Mara, Joaquin Phoenix m fl
USA 2018
Sverigepremiär: 23/2 2018
