Påsktiden är kyrkans vårtid

+Anders Arborelius ocd

Tidigt på morgonen efter sabbaten, medan det ännu var mörkt (Joh 20:1) sker det stora och omvälvande som för alltid har förändrat världens gång och förvandlat människans öde. Jesus Kristus uppstår från de döda för att öppna evighetens rike för oss människor. Dödens makt är bruten. Jesus hade stigit ner i dödsriket för att befria de döda ur syndens och den ondes makt. Död och liv gick i närkamp. Allt i häpnad höll andan. I sin död förintade Gud döden! sjunger vi i påsksekvensen.

Alltsedan dess är allt förändrat och förvandlat. Påskbudskapet är så stort och omtumlande att det tar tid för oss att ta till oss det i hela dess kraft. Om vi har levt med i liturgin under Triduum Paschale, de tre dagar då vi förbereder oss på Jesu uppståndelse, blir det lättare att verkligen leva sig in i vad det innebär att Jesus har uppstått.

Har vi varit med när Jesus instiftar eukaristin och tvättar sina lärjungars fötter på skärtorsdagen, har vi följt honom på Via dolorosa och stått vid hans kors med Jungfru Maria på långfredagen, har vi vakat i tystnad vid hans grav på påskafton, då blir mötet med den Uppståndne också något helt genomgripande för oss idag på påskdagen.

Då ser vi också hur allt egentligen pekar framåt mot målet. Redan på korset kan vi ana uppståndelsens seger. Redan i den bitterljuva smärtan vid Jesu grav brinner hoppets stilla låga av förtröstan och tillit. Det finns ingen absolut gräns mellan sorg och glädje, mellan närvaro och frånvaro, mellan tomhet och fullhet. Allt är ett mysterium, påskens fulla verklighet.

Också i vårt eget liv går smärta och glädje in i vartannat. Vi föds till livet i smärta, men tas emot med glädje, i alla fall för det mesta. Vår livsväv är sammantvinnad av glädjens och sorgens trådar. Därför är det inte så konstigt att det är likadant för Guds enfödde Son när han blir en av oss. Men just genom att bli lik oss i allt utom synd, har han förvandlat vår tillvaro så radikalt det bara går.

På så sätt är allt förvandlat och nytt, men vi måste också lära oss att ta emot detta i tro, hopp och kärlek och till fullo bejaka påskens fulla tro och bekänna: Herren är sannerligen uppstånden!

Uppståndelsens seger och triumf överträffar alla våra förväntningar. Därför måste vi också unna oss tid att tillgodogöra oss den fulla påsktron. Vi behöver Andens stilla och försynta röst, som inspirerar och leder oss in det nya livet, det eviga liv som redan nu börjar verka inom oss ge- nom påskens och dopets nåd. Gud håller på att förvandla oss, pånyttföda oss, helga oss, så att vi mer och mer kan bli vittnen om den uppståndne Herren.

Allt i vår mänskliga existens kan förvandlas, fördjupas och förädlas, när vi tar emot den Uppståndne i vårt liv och låter oss ledas av honom. Därför är det så viktigt att vi verkligen är medvetna om att vi och vår tillvaro kan förvandlas. Vi sitter inte fast i vår gamla människa och hela hennes tragik. Genom påsken har den av synden förnedrade människan fått sin värdighet åter.

Påsken är kyrkans vårtid, den gyllene tid, då man verkligen ser att vi kristna är Guds heliga folk. För mig som biskop är det alltid en stor och omvälvande glädje att se med vilken inlevelse de troende firar dessa dagar. Aldrig ser vi kyrkans fulla mysterium och helighet så tydligt som under dessa dagar, när vi får gå vår vandring med Jesus fram till påskdagens morgon då undret sker.

Men sedan kommer den stora och livsviktiga frågan: vill vi bli kvar i Kristus, försöker vi leva hela vårt liv till hans ära och i trohet till hans lära och budskap? Vill vi se på vardagens alla utmaningar som en inbjudan till att göra Guds vilja och låta den helige Ande inspirera oss att göra det Jesus skulle ha gjort, säga det han skulle ha sagt?

Påsktiden fortsätter nu under femtio dagar för att vi riktigt skall indränkas med påsknåd och förvandlas till påskens heliga folk, som överallt och alltid vittnar om påskens seger. Vårt arbete, vårt samhällsengagemang, våra plikter mot de sjuka och fattiga, vårt sätt att handskas med våra pengar, vårt familjeliv, ja, allt, absolut allt kan förvandlas, om vi låter påskens sol lysa över oss och ge oss del av allt vad Jesus vill ge oss.

Vår största svårighet är ofta att vi förväntar oss för lite av Herren. Därför tar det också tid att ta emot påskens budskap till fullo och våga bekänna: Herren är sannerligen uppstånden!